Där en del människor finner TVIVEL där hittar andra TRO.
Och idag tänker jag att om jag inte kunde se allt det sköna och vackra som finns i naturen och runt omkring mig i tillvaron, och om jag aldrig hade haft det synbart framför mina ögon, om jag hade fötts blind, så är jag övertygad om att jag ändå skulle tro att det var verkligt och existerade, genom de starka, genomgripande sinnesförnimmelser det ger och som öppnar dörrar till en bärande tro på en för mig högst verklig, inre värld…!
Äntligen börjar nu delar av naturvetenskapen med ökad respekt närma sig en nyfikenhet, en viss förståelse och en gryende acceptans för det som människor i alla tider och kulturer upplevt av metafysiska, mediala upplevelser och tilltal – ÄNTLIGEN säger jag bara, jag har väntat så länge…!
En bidragande orsak är nog tror jag, att vi inte längre tiger och håller inne med våra så kallade övernaturliga upplevelser och att människor i allmänhet numera inte är rädda för att bli betraktade som “tokiga” eller ” överspända” fantasimakare. Och här har sociala medier och inte minst TV varit en bra och genomslagskraftig ögonöppnare för många!
Men jag kan absolut förstå och respekterar, det resonemang och förhållningssätt som säger att ” jag måste först se för att tro och förstå,” för det utgår från synen på människan som enbart “hjärnstyrd” och själlös och begränsad och avskuren från det eviga universella energifält som är oberoende av våra jordiska mätinstrument. Och utifrån det blir skepticism, tvivel och ett förkastande av andlig verklighet och livet efter detta fattbart, rent objektivt.
Så därför måste man förstås… för att förstå mediala yttringar, utan att blockeras av fördomar VILJA öppna sig för en annan existentiell tolkning och inför en annan världsbild.
Ett medvetande där allt är ljus och energier som genom ständiga ombildningar och nybildningar skapar ett vackert kontinuum – ett obrutet Varande, som allt levande och dött, står i kontakt med. Och som som jag ser det, finns det betydligt närmare vår jordiska verklighet än vi kan tro… Och detta oberoende om vi själva är medvetna om bekänner eller tvivlar på det här, det ska vi ha klart för oss..!
När det gäller just existentiella frågor så har alltid religion och rädslor, social överhet, och viss vidskepelse haft stor betydelse för tolkningar. Och för hur långt människor har vågat ställa sig utanför den allmänt vedertagna normen och för hur mycket de har vågat tänka själva och kunnat hitta sina egna sanningar. Och tyvärr så är det så fortfarande bland människor i vår värld, för rädslor och religioner har sen urminnes tider ett fast grepp om oss.
Men jag vill för den skull inte kasta ut barnet med badvattnet… då jag själv vet vilken fantastisk inverkan en tro på en högre makt kan ha i en människas liv, och hur mycket gott som faktiskt görs i Guds namn och i Jesus fotspår och inom andra religioner- varje dag på vår jord!
Men för mig och många andra som tror på en helhet där allt hör i hop och på att det finns en plats , ett stort, generöst rum där livet fortsätter, och på att vi faktiskt har en potential att kunna ge och ta emot budskap och kommunicera med de som gått före och med andra andevarelser, för oss så är det angeläget att jobba för acceptans och upplysning kring den mediala verkligheten och de andliga upplevelser som så många människor har och alltid har haft.
Den allra bästa inkörsporten till en begynnande tro på den är förstås alltid att själv få uppleva andliga mediala tilltal och upplevelser, det är oslagbart övertygande för de allra flesta och ligger i sakens egen natur. För det ens egna sinnen, själen och det egna hjärtat upplever och de stämningar som då uppstår i oss själva, är oberoende av vad någon annan ser, eller inte kan se och uppfatta! För den andliga verklighetens mätinstrument och avläsningsverktyg finns i var och en av oss och aldrig utanför oss… och våra jordiska verktyg blir därför värdelösa! Och därför går förutsägbart den välvilligaste vetenskap bet när det gäller bevisföring och konkreta jordiska spår!
Och jag tänker på allt det vackra omkring oss i naturen under alla årstider och hur berörd jag blir av till exempel, gamla kärleksfullt lagda, långa stenmurar och små röda stugor på min skogspromenad. För det är ett lysande exempel på det som VERKLIGEN berör våra sinnen, själen och hjärtat, och som helar oss, för det är då livet är på RIKTIGT och som verkligast och starkast! Och antagligen är det DÅ som en gränslös kärlekskraft kopplar upp oss mot det där omätligt stora, allomfattande universella energifältet där de paradisiska landskapen ger återklang på jorden och i oss människor!
Och därför behöver inte andliga/mediala upplevelser vetenskapens okulärbesiktningar och cerebrala dissekeringar för att nå sin avsikt och egentliga mål! För de låter sig av en välgrundad orsak inte mätas eller vägas men hittar ändå alltid rätt och har de former och skepnader som är dess mening…! Och vi måste därför inte själva heller ha vår hjärnas fulla förståelse eller okej. För det är våra sinnens, själens och hjärtats upplevelser som har absolut tolkningsföreträde och ingen ska tvivla på vad vad någon har upplevt som verkligt!
