Man kan kalla det attityd, framtoning eller kanske integritet eller vad man vill… det som vi “rustar” oss med inför alla våra scenbyten i det stora sociala spelet.
Hur många gånger har jag inte själv tänkt efter ett möte med någon eller ett sammanhang att det inte kändes bra att jag var bara så “fel” och oförberedd och obekväm…!
Medan jag många gånger känt den härliga, precisa motsatsen i att både före och under ett socialt möte verkligen ha landat i mig själv som i en mjuk lagom genomsläpplig bomullstuss av skön naturlig säkerhet och känt mig trygg och komfortabel hela vägen…! Och det är DÅ som man har valt för tillfället alldeles rätt mental klädsel ur sin inre garderob…! Och alldeles säkert visar sig då också vår aura som mest strålande och färgstark.
Ibland undrar jag mot bättre vetande, lätt irriterad och ganska naivt, varför vissa ibland nästan obehagligt svåra situationer uppstår och om tillvaron inte bara kan få vara så där lite enkel och lätt och om “problemen” möjligen inte skulle kunna tänka sig att “stå på vänt” ett tag…
Men när jag då stannar upp det dramatiska känsloflödet så påminner den mer förnuftstyrda delen av mig själv att vi ju faktiskt väljer våra strider, scenerier och svårigheter, men att en väldigt klok övergripande välvillig kraft sannolikt ser till att själva OMSTÄNDIGHETERNA kring våra förehavanden och våra ageranden förstås blir de som absolut bäst gynnar vår personliga utveckling!
Och så tillbaka till den där “mentala garderoben”… Visst är det så att vi människor jobbar ganska hårt med att “styla” oss på många plan inför möten med varandra och oftast gör vi det nog för att stärka oss och för att helt enkelt göra ett bra, stabilt och trevligt intryck. Men framför allt så tror jag ändå att vi vill beröra och nå fram till den eller dem som vi ska stå inför i ett sammanhang.
Och vi klär oss definitivt olika beroende VAR, VEM, VILKA och VARFÖR… Och den mänskliga energi som vi först sänder ut den kan vara BÅDE ett SKYDD och VÄRN eller en ÖPPEN FAMN och EN DIREKT INBJUDAN UTAN RESERVATIONER…
Inför möten med välkända människor och i oproblematiska trygga relationer klär vi oss ofta ljust och lätt utan barriärer och blir fullt nåbara och lättkommunicerade. Medan motsatta förhållanden inte sällan blir ett mörkare mentalt garderobsval där det känslomässiga tyget är tjockt, ogenomsläppligt och signalerar integritet och avstånd. Och jag tror att det finns ett direkt samband mellan de “mentala garderobsval” och de kläder som vi faktiskt och verkligt väljer i olika situationer…
Det händer att vi gör felbedömningar och särskilt när vi inte är i balans, och att vi då väljer helt fel ur det emotionella klädskåpet, under – eller – överklär oss, blir för tunnklädda – sårbara eller skyddade. Och då kan vi lära oss av det om vi är lite smarta och uppmärksamma. Eller kör vi på i samma spår och gör om samma misstag och får samma resultat, kanske om och om igen, till dess att exemplet blir tillräckligt tydligt för oss.
Ibland tar vi av ängslan och osäkerhet till de stora riktigt tjocka vinterkapporna som verkligen signalerar ” låt mig vara – kom inte hit” med följden av att vi alls inte når fram eller släpper in varandra, och att då kanske både kommunikationen och relationen får ett avbrott eller kanske till och med upplöses.
Och då när det verkligen krisar och kärvar i en relation då måste vi till slut för att nå och förstå varandra på djupet kasta alla skyddande mentala kläder och all prestige! Och bara stå där nakna, avklädda och oförställda och vad jag brukar säga: med hjärtat i handen inför varandra, och liksom börja om igen alldeles från första början..!.
Men sorgligast av allt är ändå när en människa sårad och skadad av livet och människor och inte ser nån räddning alls och klär sig, ibland livslångt, i en tung, tjock rustning till priset av sin egen själ…
För att han eller hon har förlorat all sin tillit och inte ser nåt annat val….Då är det en ren välsignelse att på något sätt kunna lyfta och stärka en medmänniska till ett ljusare, lättare klädval ur våra skyddsutrustningar och få någon att tro på sig själv till alla delar!
