Den som alltid är “glittrande glad” och överpositiv kan vara lika irriterande och lika lite inspirerande som en stereotyp sur – och gnäll- människa…!

Jag älskar verkligen humoristiska människor och de som kan se guldvärdet i vardaglig situationskomik och när man kan skratta åt sig själv och sina mänskliga “galenskaper”, för det öppnar banne mig portar till avslappning och nedmontering av spänningar på alla tänkbara fronter…! Och det är ett osjälviskt medmänskligt jobb på hög nivå!

Och jag högaktar dom som behärskar konsten att på ett naturligt sätt med genuin positivitet och sann glädje kan lyfta en medmänniska från missmod och i de mörkaste av stunder. Det kan, om det kommer i rätt tid, bli mer verksamt än vilken medicin eller behandling som helst, och såna här fina välgörare har ofta en beundransvärd fingertoppskänslig intuition för människor och djur, och dom gör som sagt skillnad och kan ge någons hopp och bilden av en bättre framtid!

Men jag är ganska säker på, eller det vet jag förresten, att samma människotyp förstås, inte alltid själva går omkring med ett enda stort och konstant leende eller alltid är glada och “positiva”. Utan måste sin innersta kärna trogen också, som ett svar på det som händer och sker omkring dom, känna och visa det högst naturliga och relevanta som en varierande sinnesstämning och de uttryck som följer med det så länge det inte skadar eller gör illa nån annan.

Att vara “positiv” och se glad och obekymrad ut, och gärna snudd på permanent, är ett rop och en uppmaning som hörs mycket och ofta i nästan alla sammanhang i dag, och inte minst i den mediala sfären där det förstås får en stor genomslagskraft. Och kanske kan det i någon mån kopplas till den ytlighets – och- perfektionskultur vi lever i den här tiden. Men vad innebär det då att vara POSITIV och måste man då också alltid visa tydligt uttryckt glädje…? Jag tycker gott man kan ställa sig den frågan eftersom vi idag har en tendens att mycket lätt, utifrån en allmän förväntan, bli något som vi kanske inte alltid egentligen känner eller egentligen är eller trivs med då eller där…

En lite mer allvarlig, och kanske inte direkt sprudlande glad person kan mycket väl ha en utpräglad och väl grundad positiv syn på det mesta och både leva och verka i den andan bland andra och påverka i en god mening.

Och det är ingen som helst garanti för att den person som dagligen, och kanske utifrån det ädlaste motiv, orkar gå omkring med ett stort leende och som uppmanar sina medmänniskor att vara positiva och bortse från missmod och problem, egentligen har förankrat sin synbara glädje eller sin positivitet på djupet och behöver nödvändigtvis inte alltid bli en framgångsrik positivitetsapostel eller den som kan entusiasmera andra till omedelbar glädje.

För mig, kan en positiv människa vara den som mer i tysthet, inte nödvändigtvis uttalat och utan att göra anspråk på att alltid vilja vara glad och bekymmersfri utåt, den som genom att också tänka och leva så att man på olika sätt ock med en positiv grundsyn, och utan att var rädd för allvar bidrar till att skapa positiva stämningar och optimism bland andra.

Jag tycker helt enkelt att vi behöver ta tillbaka lite av allvaret och den nyttiga eftertänksamheten som alltid har funnits där av en anledning för mänskligheten. För utan det kan det gå inflation i den förväntade ytliga glädjen och den tenderar mer och mer att bli hysterisk och en beställningsvara i det sociala livet och då riskerar vi att bli dom som tills slut bara surfar bara på det yttersta av livets vågor och till slut inte längre vet hur vi gör för komma ner i djup och allvar i oss själva och varandra.

Och om tillvaron blir allt mer, en låtsasföreställning då har vi både missförstått och missbrukat ett och annat och det slår bara tillbaka på oss själva tror jag!

Men det finns också så många icke fejkade solstrålar som varje dag gör storverk med motsatsen till allvar som verktyg och mitt stora tack till dom!

Och vi måste alla få landa i missmod och bekymmer över ett och annat och peka på problem som faktiskt finns och ta ställning till det, UTAN att betraktas som negativa eller pessimistiska för det är inte samma sak!

Men i dag vill jag i all vänlighet ta hål på den myten att alla som går omkring och oftast är “glittrande glada” för den skull är alltigenom positiva eller optimistiska!

 

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *