Vi äger inte rätten att förmörka varandras självbilder och förstöra liv, och den gränsen överträder alltid den som väljer att utsätta en annan människa för mobbing!

Det här inlägget är skrivet och smärtsamt genomkänt  av mig Ann Danell.

Efter att ha följt min älskade fina och som barn lite blyga dotters mångåriga kamp mot en tidigt skadad självbild efter mobbingskador i den känsliga puberteten. Då när några elaka och helt okänsliga klasskamrater  fritt och ohejdat… tog sig rätten att säga fula saker och kritisera hennes fina utseende och sätt att vara. Det här fick svåra följder och gav sår som fortfarande kan börja blöda för en söt och glad, klok och tänkande nu vuxen kvinna. Jag kontaktade då givetvis skolan och begärde ett möte med berörda barn och föräldrar och var  öppen med hur ledsen och rädd hon var.

Men det var då, på 80 -talet, fortfarande en stor brist på inhämtad, och framför allt vilja till FÖRSTÅDD kunskap om sånt här, och en farlig brist på medkänsla och civilkurage bland de flesta berörda föräldrar, som hellre följde flocken och inte vågade sticka ut från den. Och i den fegheten offras en människa och angriparna går ofta fria.

Och i dag skulle jag, med min dotters tillåtelse, vilja konfrontera de här barnen och deras föräldrar och tala om vilka följder det här fick för en människas liv och för oss föräldrar som var så ledsna för hennes skull!  Och hur mobbing och fula personangrepp livslångt kan förstöra självförtroendet och skapa ett underliggande självförakt. Som för en känslig människa plågar så pass att man förmörkad av självbilden ibland till och med väljer bort kärlek och nära relationer och själva livet… i känslan av att inte duga i andras ögon.

Och det är SÅ sorgligt att se en älskad  fin och begåvad närstående kämpa så som hon har gjort, trots att den här mobbingskadan till stora delar har beskurit hennes liv.   Och till alla som faktiskt har någon grad av mobbar – historik bakom sig vill jag säga följande allvarsord! :

Vi äger INTE rätten att förmörka och skada våra medmänniskors självbilder och vi har inte tillträde till det oantastliga plats –  inre rum, där någon annans självuppfattning bor! Men vi kan och bör rimligen…obegränsat behandla varandra med respekt, acceptans och kärlek så att vi stärker varandra på alla nivåer och då kanske vågar var oss själva och är nöjda med det! Och med stärker man också sig själv.

Jag blir alltid så ledsen när jag möter någon som mår psykiskt illa för att hon eller han så uppenbart bedriver ett pågående “göra om mig själv – så att jag passar in – jobb”. Men jag blir också upprörd och bara mer motiverad, att när den än kommer, ta fighten med det här idealet som så osunt upprätthåller det sjuka att vara missnöjd med sig själv och sitt utseende och leva med en förbättringspotential som ständigt skriker efter att bli berättigad och använd!

För det här är en börda som ingen i den här världen ska behöva befatta sig med! För att mer eller mindre desperat få tillträde till det exklusiva NÅLSÖGA som är normen och det som motsvarar majoriteten av omvärldens förväntningar. Och det har sin grund i en vettlös utseendefixering (och elitism) som förr hörde tonårens vilsenhet till, men som numera banne mig fäster på vilken ålder som helst och kan göra vem som helst till en identitetsförvirrad beställningsvara!

Det här avancerar ganska fort fram mot att bli en övertygelse och en strävan som lätt får karaktären av ett slavarbete… Och till er som kanske just nu befinner er i det här dilemmat som har likheter med en ren vanföreställning av det egna ursprungsvärdet, vill jag av ren omtanke så gärna säga:

Släpp aldrig taget om DITT eget ovärderliga JAG och låna ALDRIG ut det till någon annans bedömning! Tvivla INTE på vem Du är och från början var, tveka inte inför om du är fullt duglig och enligt din unika modell perfekt! För det är du – ALLTID!

Fall aldrig för trycket att du är FÖR mycket eller FÖR lite och därför inte passar in! Och låt ingen annan bedöma om ditt utseende eller ditt sätt att vara, är rätt eller fel. För det är BARA du och ingen annan som har tolkningsföreträdet till den bedömningen!

Förhandla aldrig om din beslutsrätt och tvivla ALDRIG någonsin på ditt människovärde… för det är i grunden alltid fullvärdigt och lika bestående som en riktigt, riktigt bra tatuering i guld! Håll hårt om din unika spegelbild och just DIN inre kärna – ditt DNA och det som i hela denna värld bara… är DU!

Detta är FUNDAMENTA – det basala och själva grundbygget i dig och det är heligt! Fulländat fix och färdigt för just din enastående modell!
Lägg ingen kraft åt och tänk inte ens tanken, att du måste bli en annan än den du är, vill vara och ämnad att vara! För det är tycker jag, detsamma som att bryta nacken av sin egen personlighet och faktiskt ett brott mot sig själv!