Ett inlägg som jag brinner för och en ambition som jag har haft stor nytta av i mitt jobb med människor i vården. Skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
Ibland kan man både tro och känna att man grundat på info. och fakta, har VISSHETEN om något eller någon i sin hand och det kan då kännas som man har knäckt koden och att man till och med blivit lite klokare. Men inte sällan är det här lite av en villfarelse som vi lätt kan hamna i när vi inte kan – vill eller orkar, gå ner på ett djupare plan i oss själva och då ganska förutsägbart hamnar i själva ytskiktet av vårt mångbottnade mänskliga medvetande.
Och det är ju i sig fullt fattbart, för vi är trots allt bara människor och långt i från färdiga. Men vi kan tänka om, känna oss fram och sätta nosen mot nya mål förståelser och insikter, och det är inte det minsta pretentiöst eller märkvärdigare än att det går att förena med våra vardagsliv och allt det omkring oss, för där finns så mycket material att hämta! Men själva bearbetningen, känslor och tankar och framkomsten till den där större bilden, det är ett jobb som måste ske i oss själva!
Och trots den här upplevda vissheten står vi då ibland som vore vi framme…men fortfarande kvar vid själva infarten till vägen mot en genuin förståelse och kan då förstås ha en bra bit kvar till en betydande uppgradering i oss själva. Och det kan kräva en hel del tankearbete och hjärtekännande, men utan egots inblandning.
Ett mål som kan göra stor skillnad i både människosyn och världsbild och inte minst när det gäller tolerans och acceptans för andra människor och för djur. Men den här resan den måste ju som sagt, för var och en ta olika mycket av nödvändig tid och energi.
För att så att säga kunna bli “finansierad” fram till den begrepps -grad som står en bra bit över vissheten och är FÖRSTÅELSEN! Och tänk att ibland når man den för det man länge stått som ett stort frågetecken inför. Och det är verkligen som om vissa svar och insikter har stor integritet och bestiger ens inre rum med en stilla värdighet och först då när det enligt livets orubbliga tidtabell är tänkt och ska ske.
I de här sammanhangen existerar inga quick fixar, för visdomen har aldrig bråttom för då skulle den inte vara visdomen…! Och den vet att kloka, långsiktiga tankar de mognar långsamt och bär hållbar frukt bara om de får den tid de behöver för att nå sitt slutmål, sin mening och sitt yttersta syfte.
Och det där med att försöka fatta och förstå, inse varför och se samband i tillvaron och bland människor och allt det levande, och ta sig tid att klura och “grunna” lite och kanske bli klokare, det är så meningsfullt tycker jag. För FÖRSTÅELSEN är för mig när den är som bäst något riktigt vackert och rena estetiken faktiskt, och för oss människor en ovärderlig tillgång vad vi än sysslar med i livet!
