Ett inlägg som alltid, skrivet och publicerat av mig Ann Danell.
Sluta ALDRIG att förundras över allt det som finns överallt omkring dig och som besitter en överjordisk kraft! Den påminnelsen ser jag allt starkare skäl att ge mig själv ju äldre jag har nåden att få bli.
Jag gör det för att jag vid det här laget vet… att det UNDRET omkring oss i alla sina former och färger och i sin oändliga rikedom, det är den bästa medicinen mot det mesta och inte minst vad gäller det jag brukar kalla ett ibland ganska luddigt “verklighetsrelaterat missmod” som kan göra bo i vem som helst. Och den läkekraften är inte svårfunnen och kan doseras efter behov nu när naturen är som allra, allra vackrast!
Jag har sagt förut och jag säger det igen: Bara det att plocka ett blad eller en blomma och ta den i sin hand, eller att se, verkligen SE på ett rådjur när det efter en sekund av total stillhet tar språnget över en äng, eller att förlora blicken i en fågels färger eller sång. Att bara släppa allt och gå rakt in i förundran över hur så bedövande vackert och fulländat allting är i naturens stora härliga sal!
Och jag tänker på hur väl genomtänkt och så långt ifrån slumpens verk allting är, av allt det som för mig så tydligt skapats av en kärleksfull och vänlig hand. Och såna läromästare vi har i djuren och naturen, som är komna till oss bara för kärlek… det kan man verkligen känna!
När vi förundras över något släpper vi våra objektiva bedömningar och låter BARA hjärtat fästa uppmärksamheten på det vi har framför våra ögon. Och det är DÅ som vi kan se undrets fina penseldrag i något eller någon…! Det här händer oss när vi blir förälskade och när vi håller det nyfödda barnet i vår famn, eller när vi fylls av stor och djup tacksamhet. Då har vi evighetens heliga energier inom oss och kan då verkligen se och inte minst känna ända in – och igenom, det vi annars kan betrakta som icke verkligt eller fattbart.
Och den här kraften den hade äldre tiders läkekvinnor och en mindre del män av samma natur, som tyvärr på grund av rädsla och massiva fördomar inte sällan betraktades som både underliga, skrämmande och förhäxade. Men de här jordänglarna gjorde underverk och så mycket gott bland både människor, natur och djur och är värda en postum hyllning! Och de finna bland oss fortfarande och fortsätter sina goda gärningar och förtjänar vår respekt och tacksamhet!
