Det här inlägget är skrivet och publicerat av mig,
Ann Danell.
I dag vill jag säga att jag är SÅ himla glad och tacksam för att det finns ett intresse för det jag skriver här på på min blogg! Den glädjen tar mig inte sällan över en del dagar med backar av grubbel och bekymmer och lyfter mig mig upp som mot solen och glädjen igen, och till ett hopp om att allting fixar sig!
Och jag är faktiskt skamlöst stolt över mig själv, för att jag fortfarande har kvar min stora och otyglade passion att vardagsfilosofera och skriva, ett arv efter min farfar som visade sig tidigt hos mig. Och jag är så tacksam för att jag har så många läsare som jag har och bland dom också män i olika åldrar, för det tar jag som ett gott betyg för att jag skriver som jag själv känner mig och det jag verkligen vill uttrycka. Nämligen, ålderslöst, och med en nyanserad, icke, enbart genusinriktad syn på både män ock kvinnor! Och jag tycker om det allmän -mänskliga, det vi kan känna igen oss i för att bättre förstå varandra och det mänskliga spelet.
Och jag varken kan eller vill, bortse från den andliga universella helhetssynen på själva varandet och har som ni vet sen gammalt, en orubbad tro på att livet fortsätter och själar vandrar, och att vi lär och utvecklas på väg mot fullkomligheten i nya liv och kroppar, bort mot fullkomligheten.
Varje dag längtar jag efter att få ur mig mina brokiga känslor och tankar i språkets olika kostymer och tycker verkligen det är lika roligt som när jag var femton! Och än så länge har inte själva källan sinat, för så ofta och så gott som dagligen, kommer nåderikt inspirationen som flygande in i mitt rastlösa huvud och vill ut med nästan omedelbar verkan. Och jag är SÅ glad att med det kunna ge både hopp och nåt gott och roligt eller tänkvärt… till mina fina läsare!.
Och tänk att…det nu har det gått ännu ett år för mig som STJÄRNBLOGGARE hos Vivi Linde och Bloggportalen Andlig Livsstil!
