Dagens inlägg skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
Apropå den högaktuella AI – utvecklingen som onekligen är spännande, men som med sin grandiosa framfart… för mig, än så länge är övervägande främmande och ganska skrämmande!
Och jag noterar med en viss tillfredställelse att den här heta, artificiella intelligensen nu, möjligen tillfälligt…har lyfts ner från sin piedestal och att man ser mer kritiskt och nyanserat på den utveckling av AI som okontrollerad, nog skulle kunna leda till en till delar, förgörande dystopiskt framtidsvision. För man ska, tycker jag…ha klart för sig att det i alla lägen är människan som ska styra tekniken och inte tvärt om! Och då gäller det att kunna skilja på vad som verkligen skulle kunna bli till gagn och nytta för oss och inte låta den här tekniken gå oss åt huvet och göra oss förstånds – och omdömeslösa. Och med det kanske… inom en snar framtid bortom all kontroll!
Och jag tror att många okritiska, tekniska framstegsvänner med snudd på ett teknikberoende som ser AI som världens frälsare, nu kommer vilja förneka och förtränga den här risken och bli deppiga inför det scenariot, det kan jag förstå. Eftersom det nog kan ge abstinens efter att dagligen fyllas av känslan av att ALLT bara kan utvecklas och bli bättre, och att allt är MÖJLIGT och utan besvärande negativa konsekvenser.
Jag har stor respekt för forskning och vetenskap för det har förvisso fört den mänskliga utvecklingen framåt. Men kanske är vi nu komna dit där “hjälmlöst” slår huvudet i vår egen förträffliga tekniska framgång och får fakturan i vår hand! Och när risken för förödande konsekvenser och ett dystopiskt scenario för världen, inte längre är osannolikt!
Vi kommer alltid att behöva den vetenskapliga framåtfarten, det råder inget tvivel om den saken, men det utesluter INTE att jag fortfarande väntar på att de rikt begåvade emotionella människorna ska få samma nivå av status och bli lika omtalade som de hög- intellektuella. ..? VARFÖR har vi förresten…en sån övertro på hjärnans och intellektets förmågor och varför äger logiken oftast tolkningsföreträdet i de stora frågeställningarna? Och hur kan det komma sig att vi så okritiskt konserverar den stereotypen, trots i dag ett bättre vetande…? Varför förstår vi inte alltid vilken komplex och värdefull tillgång vi har i våra känslor, i vår intuition och i de mentala rummen i oss själva…?
Vi borde verkligen vara bättre på att ta tillvara de verktyg som vissa icke – typiska människor inom forskning och vetenskap kan vara, för jag vill påstå att de ofta förfogar över en hel del kreativitet tillgångar av stort värde genom att de ser saker ur oväntade perspektiv ! Jag har stor respekt för hjärnan och cerebralt begåvade människor, men undrar varför vetenskapen så länge har avvisat den emotionella, psykologiska, icke förnuftsbaserade balanserande parhästen som ju förstås ger en tydligare och bredare bild för t.ex samband..?
Och varför har vi sen länge bestämt oss för att låta hjärnan – ensam, ha den permanent upphöjda platsen på en piedestal! Det här avspeglar tycker jag, så intressant också vilka problem vi skapar, deras sammansättning och hur vi sen löser eller försöker lösa dem.
Och jag menar att de samhälls- och världsproblem som vi nu står inför mycket har sin verkliga grund och orsak i BRISTEN på agerande och strategier, utifrån just den HELHET som är inlevelse och inkännande, och de humana, mjuka hållbara livsvärden som både direkt – och indirekt påverkar vår hälsa. Och som i huvudsak INTE har sin orsak i brist på pragmatiker och enbart tänkande hjärnor eller välmöblerade intellekt!
Därför tror jag att de som ska kunna lösa världsproblemen nu måste vara modiga, prestigelösa människor som har modet att “gå i motvind och på tvären” med mycket goda emotionella egenskaper, stor mänsklig mognad och i förhållande till det, en lagom mängd balanserande hjärnkapacitet!
Vi kan inte längre lämna över alla de viktigaste problemen till de med högst IQ, när det länge funnits behov av fritänkande EQ- människor som förfogar över en hög och mycket värdefull emotionell intelligens och en skarp intuition och jobba tillsammans..! Och det här är många stora konstnärer och deras skapelser lysande exempel på, för de har alltid haft något att säga till världen. Och den här bristvaran som skapar problem omkring oss, den måste vi förstås SE, FÖRSTÅ och FYLLA PÅ för att kunna få – och behålla ett gott och bra samhälle! Och den viktigaste utvecklingen fram till det målet, det är som jag anser, det vi var och en gör i oss själva !
<
