Livet är banne mig som ett enda avancerat högskoleprov som står i ständigt reprisläge och testar oss och tanken bakom det är nog inget hastverk, utan en plan skriven i guld för oss alla!

Igen, ett inlägg om ett av mina absoluta favoritämnen. Skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.

Om ni kanske undrar över fotot här och varför det frontas lite konstigt med en uppslagen text, som jag har fått storhetsvansinne eller nåt i den stilen hihih…! Så kan jag lyckligtvis dementera den eventuella teorin hihi…. ! Bilden är nämligen från ett tillfälle för några år sen när  tidningen Nära var hemma hos mig och gjorde ett reportage om mitt skrivande och ville ha lite exempel på vad jag tidigare har publicerat och uppställt på bilden. Det var en god tanke, men det blev väl så däär… kan jag tycka. Men vad gör man inte för konsten tänkte jag!

Nog är livet övervägande härligt och ofta spännande så länge man hänger med och kan, så att säga… andas in och ut, det har jag lyckligtvis alltid tyckt och det är nog ingen ovanlig inställning. Och om man ser på det hela i ett retroperspektiv och i mogen ålder, så är det ungefär som typ ett permanent och avancerat högskoleprov… och en del fel blir det onekligen, för det måste det ju bli innan det blir rätt, det är själva förutsättningen för ett utvecklingssteg.

 Och det är ju bara att, om  felsteget nu inte är av den allvarliga sorten, känna att man är människa och bjuda sig själv på ett skratt, kämpa på, göra om och göra rätt! Och fram för allt…att försöka fatta och förstå innebörder och med det ta så många poäng i INSIKTER som det möjligen går! För det tror jag förgyller vårt CV och bygger en bra och “hållbar” människa väl rustad för nästa liv!

Så får man inte försumma att ha roligt och kunna se anledningar att skratta och gärna besinningslöst tycker jag, för det är rena medicinen för många åkommor! Och så där lite klädsamt icke – offentligt klappa sig själv, inte bara på ena axeln, utan på båda vet ja…och  faktiskt då och då berömma sig själv som duktig som fasiken! För man är ju en trofast resenär på resan fram mot  ett betydande framåtskridande i vett och vetande! Jag är själv ingen Moder Theresa, men har under livet blivit läkt och helad av så många snälla, osjälviska inkännande, vänliga människor och djur, att jag känner att jag på mitt sätt och efter min förmåga, därför vill ge tillbaka till livet med samma mynt så gott jag kan.

Och jag är, efter ett i inledningen ganska tufft och synnerligen lärorikt liv, en dedikerad troende på den teorin att hela den här föreställningen går ut på att till slut bli så allround – klok, hygglig och snäll som möjligt. Och jag vill verkligen betona ordet SNÄLL för det har sjukt nog fortfarande en upprörande lågstatus bland oss, det kan man märka. Och varje gång jag möter den stupiditeten… studsar jag till och blir lite “upprörd”… och drar mig aldrig för att ta denna hederliga egenskap i någon i ett väl motiverat försvar!

För genuin snällhet ÄR ingen svaghet i en människa, det är en monumental mytbildning…! Utan ett MOD och en ovärderlig tillgång som de facto varje gång den används, tar mänskligheten ett STORT steg fram mot en fredligare värld! …  Och det handlar om att ha ett öppet hjärta för det goda, och ha sitt kontor nära i det hjärterummet, och med det i stort som smått kunna bidra till fredsarbetet. Hela tiden jobba där inifrån och lägga ut en genomtänkt “så bra som möjligt för så många som möjligt- tanke”.

 Viktigast, men svårast, är att vara KONSEKVENT…och det är lite lurigt, inte alltid lätt och kräver just det där modet som en sann välvilja tar fram i en människa! Jag vill inte vara den som ger med ena handen och tar med den andra… Det blir inte rätt, eller trovärdigt, det blir ful – fel att t.ex kämpa mot rasism och samtidigt inte inkludera minoriteter som romer, resandefolk eller samer, att göra skillnad på folk i det stora hela. Och för mig en slags dubbelmoral att tala om betydelsen av att gå i kyrkan och be för människor och hänvisa till fromhet och förlåtelse och fred på jorden, och ändå så där lite jargongmässigt tycka det är o.k med dödsstraff. Och det gäller att försöka hitta och grunda sig med övertygelse i det där humangeniala synsättet där lika värde, fred och helhet kan förenas.