Ibland behöver man stödet från en annan människa för att äntligen kunna ta språnget och göra jungfrufärden genom stigman och sår som urholkar livskvaliteten!

Dagens inlägg författat och publicerat som alltid av mig, Ann Danell.

Och jag tänker lite kring dom mellanmänskliga resurser och användbara tillgångar vi har i oss och hur fint och till och med livsavgörande det ibland kan bli när vi jobbar med dom utifrån den goda viljan!

Och vilken typ av människa man än är och tillhör, om man är vare sig introvert eller extrovert eller där emellan, så tycker jag att det förvånansvärt ofta visar sig att vi ändå  har en hel del gemensamma referenspunkter och kan förstå varandra på ett väsentligt plan som kan vara till en riktigt bra ömsesidig hjälp.

Men det finns undantag och kan handla om grundläggande personlighetstyper som bara inte går ihop, där olikheterna är för många och för stora, och där den känslomässiga förståelsen och inlevelsen saknas och där bristen på inkännande av andra människor styrs av ett genuint ointresse. Och det kan man då inte säga så mycket om, än mindre påverka eller ändra på, för det är ofta medfödda, nedärvda personlighetsdrag som sitter djupt och är orubbliga. Och jag tänker inte gå vidare in på det eftersom jag redan har skrivit om det i tidigare blogginlägg.  

Men rent generellt har ju olika personer olika lätt och en varierande vilja att släppa in andra i sitt liv och sin historia och underordna sig hjälp, och det är ju en självklar rättighet. Men jag vill påstå att även om man värnar om sin integritet så tycker jag, för min del, inte att den nödvändigtvis behöver hotas eller mista sin spänst om man verkligen behöver och tackar ja till stöd från en genuint välvillig människa, professionellt eller privat. Och det finns har jag märkt, dom som har som  en pålitlig “marknadsföring” i pannan och direkt utstrålar livserfarenhet och mognad och sen levererar och visar sig seriös ända in i själ och hjärta.

Och det kan då bli ett tryggt samarbete och som en stadig bro fram till den punkt där man sen alltid väl motiverad…och med ogrumlad blick och öppet hjärta SJÄLV måste göra själva jungfrufärden inom sig! Resan till alla delar genom det som skadat och sårat och har lagt ner mentala hinder för oss.

Hinder så stora att det kan hindra någon att leva fullt ut genom att ta år och dagar från den dyrbara livstid man har fått!