Ett inlägg som alltid skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
WOW en ny dag….! Säger jag ibland så där lite tillkämpat käckt, och tänker att som ett mångfärgat lapptäcke, och mer eller mindre ljusa, är dom dagar som lyckligtvis kommer och går i våra liv.
Vissa av dom känner man sig från start oförklarligt missmodig och lite ledsen faktiskt. Då vill jag ibland isolera mig och tillfälligt… folkbokföra mig i en koja i skogen. För det känns som man blivit nedkastad från nåt rymdskepp samma dag och man bara står där och kliar sig i den gråmelerade kalufsen och fattar inte riktigt vad man gör här….
DÅ… är det ovärderligt bra att ha vanan att kunna skratta åt sig själv och tänka att det här händer dom flesta “normala” människor, men det är tveksamt om jag tillhör den kategorin hihi …. för såna här dagar vill jag bara regrediera och vara liten igen och helst bara ha en MASSA gulliga, roliga hundar omkring mig. Och så längtar jag så det svider… efter min kloka, roliga mamma (som på bilden nedan var i blomman av sitt liv) och som visste hur man förhöll sig till såna här “bluesiga” dagar. Saknar de dagliga telefonsamtalen och skratten med henne.
Men… så kommer det ju lyckligtvis OCKSÅ…såna där andra dagar som rullar fram som på en sån där kvalitetsräls som tågen hade nåden att få köra på förr…Då ser man inga som helst problem, och om händelsevis nåt åt det problematiska hållet har fräckheten att hälsa på, så är det bara sååå överkomligt och man bara skickar ut bekymren genom dörren DIREKT så det där skönt och kaxigt som man aldrig gjort nåt annat!
Då har man ofta både flyt och fart och till och med finess i det man företar sig och är bokstavligen på toppen av sig själv och i sitt esse. Men allt reglerar sig naturligt och utan dåliga dagar… förmodligen då heller ingen längtan efter de där suveräna dagarna. När man känner sig nästan oförskämt välutrustad och kompetent, och så där orubbligt stabil som en rejäl hushållerska från en typisk 40-talsfilm… Stark nog att möta livet och människorna och bekymren hur det än ser ut och var man än befinner sig på själva “lapptäcket” !