Det är inte rimligt att vår acceptans för så kallade avvikelser och normförskjutningar ska förutsätta ett “som vanligt” eller “det igenkännbara” – det förväntade för att kunna göra världen bättre!

Ett nytt inlägg om ett av mina favoritämnen, skrivet av mig, Ann Danell.

Det finns absolut i oss människor ett mer eller mindre uttalat behov av att känna igen oss i så väl den lilla världen och våra innersta cirklar som där ute i den stora världsordningen. Antagligen för att de flesta av oss hittar en  särskild trygghet i det FÖRVÄNTADE och IGENKÄNNBARA och det som är SOM VANLIGT.

Och ett behov av att utifrån våra urgamla rötter och överlevnadsinstinkter kunna hålla i hop flocken, kunna känna igen oss i varandra och bottna i tryggheten av det som är förväntat och just…igenkännbart och inte främmande. Och det är ju i det djuppsykologiska perspektivet ändå begripligt, men det kan verkligen slå hårt mellan människor.

 Men det är som att det som faktiskt är helt normala avvikelser bland oss fortfarande skakar om en del människor, precis som det gjorde där långt bak i tidernas begynnelse. Och det är intressant tycker jag, att vi ibland så motsägelsefullt tycks sakna motivationen till att verkligen göra praktik av det som vi säger – det som är  “munnens bekännelse” är dedicerade och påstår att vi tror på !

Med det menar jag i klartext att vi nog behöver bli lite mer genomtänkta och konsekventa för att upprätthålla vår trovärdighet och visa på ett sociologiskt framåtskridande. För vi fortsätter förstås vår evolutionära utveckling, succesivt mellan generationer och den tid det tar, och den ska sannolikt föra oss fram till “top notch” av mänskliga egenskaper och kvaliteter, för vi är långt… ifrån i farstun av vår fullkomlighet!

Och då får vi allt, tycker jag,  bekväma oss med att söka upp och gå in i förståelsen för att våra medmänniskor och det som händer och sker runt omkring oss, inte alltid kan eller ska… vara igenkännbara eller spegla oss själva. Utan måste ha rätten att få vara och se ut som det verkligen från början är tänkt, och ur djupet av ett gammalt primitivt socialt mönster inte stigmatiseras som avvikande och främmande. Inte bli ett hot och en bromskloss för vår utveckling!