Lycka definitioner vi olika, för mig är det lika med ett välstämt harmoniskt sinnestillstånd, och är ingen självklar beställningsvara med snabbleverans, utan till största delen frukten av ett självbygge inom mig själv!

Ett blogginlägg i en angelägen repris, som visat sig uppskattat och är läst av många. Skrivet av mig Ann Danell och ingen annan.

Den rådande LYCKOKULTUREN den tycker jag i väsentlig mening har tappat både “huvet” och kontakten med ÖDMJUKHETEN och själva verkligheten faktiskt, om dom två ens har har känt varandra överhuvudtaget…!

För det här åtråvärda sinnestillståndet presenteras som en absolut självklarhet som vilken annan sån som helst och som vore det en plikt att ansluta sig till dom lyckligas skara och en underlig avvikelse att inte hitta dit. Och ännu mer mysko att inte vilja uppsöka det. För den snabbaste och helst hinderfria vägen till det här  omtalat mirakulösa stället…det är ett mål som hägrar för många. Och blir då förstås en ständig källa till frustration när budskapet lutar åt att “du ska vara lycklig” och helst merparten av din vakna tid, och när det då trots stora ansträngningar inte händer! 

Och jag tror att ju bättre vi får det – har det, så riskerar lyckovärdet att devalveras och det blir då förstås, svårare att hitta sitt lyckorus, sin kick och sin dos. Och varje människa har  ju också SIN egen definition och sitt behov av LYCKA! Jag för min del tycker att “vara lycklig” är ett ganska riskabelt och överskattat känsloläge, inte sällan med en inbyggd skörhet och så höga toppar att fallet ner kan bli för tungt och för smärtsamt. Och då är det inte alltid mödan värt att kämpa sig upp så högt menar jag.

Och så blir man lätt tillvand och vill  till slut, så att säga, ha drogen  – “lycka på lycka” och blir då så småningom under några som helst omständigheter, inte nöjd. Och förresten, hur lycklig MÅSTE man egentligen vara för att känna livet i sig, tänker jag…? Och får jag då välja bland de idealtillstånd som vi har odlat fram så väljer jag hellre HARMONI, det passar mig bättre än den mytomspunna lyckan.

För harmoni – tillståndet kräver, som jag ser det, i en människa BALANS för att kunna beträda det inre och för att riktigt kunna blomma ut. Och så är den oftast mer uthållig och seriös och tycker om att vara på plats för ett bra jobb mer varaktigt, till skillnad från den mer tillfälliga, högenergiska rastlösa LYCKAN. Den som förvisso är bra på att KICKA men också lätt kan STICKA och gärna drar i väg när den har “fyllt på bägaren” och fullgjort sitt uppdrag.

Men, vad man nu vill uppnå för sinnestillstånd så tror jag inte att vare sig lycka eller harmoni med nån kvalitet finns att hämta hem komplett och färdigt UTANFÖR oss själva som på beställning – en färdig “produkt”. Utan kräver förstås av oss ett incitamentet, själva motivationen till att uppnå feel good – energier.
Och det tillståndet det tror jag absolut finns lagrat i oss själva och tillhör vår basala utrustning.

Men där, är det förstås olika åtkomligt i oss och den där motivationen och en väl grundad tanke för att kunna iscensättas. Men DÄR nånstans ÄR den, som jag tror “lyckan”, harmonin eller vad man nu vill kalla det efterlängtade lugnet i bröstet och den där nästan elektrifierade känslan av pirret i magen…! Som en rusig målgång efter ett väl uträttat jobb och ingen färdig beställningsvara med garanterad snabbleverans, så ser jag på det.

Men för att en lycka eller ett harmoniskt tillstånd ska kunna fullkomligas, så får vi då, utifrån vår definition av den här åtråvärda sinnesstämningen, UTANFÖR oss själva söka det där individuella bränslet, själva TÄNDVÄTSKAN… som startar upp och sätter fart på lyckokänslorna eller harmoni – energierna i oss!

Och som den så visa, fantastiska Karin Boye säger i sin dikt “I Rörelse”, och som väl säger allt… så ÄR det nog ändå “vägen som är mödan värd”! Själva resan dit till det där som jag kan tycka, ofta ganska överreklamerade Lyckolandet.