Att stå vid ett inre mentalt vägskäl med en problematik i famnen behöver inte alltid kräva att vi direkt gör ett val, för det kan ibland vara en inre lite svårtydd synvilla och då kan du be din intuition om hjälp med orienteringen fram till ett klargörande!

Ett inlägg som alltid skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.

Det att leva sig fram och i bästa fall igenom…det vill jag nu i mogen ålder, med bibehållen tacksamhet och mycket ödmjukt, påstå är ett ständigt pågående jobb med varierande underlag som kan kännas både stadigt OCH opålitligt och ibland på en och samma dag! Och det händer att, det som vid en första anblick verkar vara hopplöst oöverkomliga utmaningar och som envisas med att fortsätta blåsa rejält omkring en och ger sig inte förrän man har löst problem och på djupet fattar saker och ting. Och när man har kommit till den punkten då har man ibland också befunnit sig vid ett slags inre vägskäl. En välbekant plats där man har behövt ta sig en grundlig funderare på om man behöver skrida till verket och styra upp ett NYTT vägval, eftersom det förra uppenbarligen inte funkade längre.

Och inte sällan ger investeringen av ett FRITT och otyglat NY – tänk utdelning, i form av att man ganska snart kan se en förut oanad lösning, lyckad till den grad… att konceptet visar sig kunna användas på bred front också i andra sammanhang i ens liv, och då ger en efterlängtad sinnesro! Och som nästan alltid så handlar det i grunden om oss själva och om hur mycket vi faktiskt är beredda att ändra på våra principer och kunna bryta blockeringar, och i det fallet i KNOPPEN! Och om vi är beredda på att jobba PRO – aktivt och på ett produktivt sätt kan ta kontroll över en problematik, och också om hur mycket tid och energi vi är beredda att använda till att bli och fortsätta vara… sin egen bästa problemlösare!

Men, som så mycket av det som vi tror att vi oavvisligt måste leva oss igenom, så finns det två sidor också av den saken. Och det händer har jag märkt, att problem då och då visar sig vara skalbyggen  – inbillningar, födda ur rädslor och rena villfarelser som man själv av någon oklar anledning, tycks både framkalla och bedrägligt hålla vid liv! Och antagligen är det fenomenet vanligare för människor vars livsväg länge och så sorgligt, ibland har kantas  av bekymmer som förmörkat livet och gjort dem desillusionerade.

Och jag vill påstå av viss egen erfarenhet, att man inte alltid eller direkt, nödvändigtvis måste uppsöka det där inre vägskälet för att stå där och klia sig i huvet fullständigt bedrövad inför HUR man ska göra för att åtgärda en problematik. Man kan också, om möjligt, vänta lite med att lägga hela åtgärdsplanen på sina egna axlar och senarelägga det  där att klia sig i knoppen över att man inte vet vilken lösning man ska rikta in sig på eller vilken väg eller nystart man ska tro på! Och som ett första alternativ istället prova med att ställa sig till fritt förfogande för sin egen intuition!

Den kanal som jag tror är, allt igenom ren och ett överjordiskt, universellt superredskap och som jag anar är direkt kopplat till Akashakrönikan och Livets bok. Den skrift där allas våra livs och dagars erfarenheter är nedtecknade. För vilket underlag, mer än den djupa och allomfattande kännedomen om oss och så individuellt och för varje människa unikt…kan jobba mer autentiskt till tjänst för vår intuition än det!