Det där med VEM som säger VAD och hur opinionen då plötsligt kan vända, och hur mycket människosyn och gamla primitiva överlevnadsvärden och nya ytliga såna, kan ligga bakom det här!

 I dag ett inlägg, skrivet och publicerat av mig Ann Danell.

En text om ett hett och svidande ämne som både engagerar och irriterar mig, och utan att göra anspråk på att vara någon bråkstake för det har jag inga begåvning för. Och det handlar om något som jag ser det, faktiskt har karaktären av en nutida, ren ojämlikhet som är skapad och upprätthållen av ytlighet och en hejdlös, oreflekterad beundran av gruppen “kändisar.” Människor som jag vill påstå av en del ses som vår tids “överklass” ett epitet som jag anar att de flesta av dem inte har något emot att betraktas som.

Det råder, på olika sätt, ett nästan underdånigt och otidsenligt “bockande och bugande” för dagens “lyckade överhet”. De, kan tyckas, hyperoffentliga personer som sett ur  betraktarnas ögon också tycks ha blivit vår moderna tids i stort sätt oklanderliga “övermänniskor” som har ett inte… ofarligt inflytande och tillskrivs en perfektion och osårbarhet som för mig framstår som närmast omänsklig! Och frågan är om de i längden själva vill upprätthålla den här framtoningen, för det måste ju i någon mening, både beskära friheten och med åren ta på krafterna hos de här övermänniskorna, tänker jag.

 Och det är som hyllade kändisar har blivit till en förtrupp med ett inflytande som, kan man tycka, om man tänker efter har skapat sjukt.. märkbara otidsenliga klassindelningar i vår respektabla demokratiska uttrycksrätt. Och fler borde inte gilla kryptiska “klassindelningar” om VEM och med vilken bakgrund och status, som talar och inte tysta vissa när andra med “fel” åsikt talar !

Det slår mig då och då hur mediabruset egentligen så förutsägbart, har förändrat oss och i synnerhet underlaget för våra bedömningar av varandra. Som det med alla sågningar och hyllningar, utklassningar och höjningar till skyarna, och hur sanslöst galet kort… sträckan fram till den platsen har blivit. För den har onekligen krympt och har på sin framfart nu  liksom inga hinder alls.

Och knappast heller några naturliga hållplatser som innan kan erbjuda oss lite tankar kring vad det egentligen är som vi tänker tycka till och uttrycka om en människa, någon  som vi ibland  vet noll och intet om! Och därför har naturligtvis våra bedömningsgrunder ändrats och ställer numera avsevärt lägre krav på oss när vi i stundens affekt tar oss friheten att, då ibland, ganska onyanserat hissa eller dissa en person.

För det är ju självklart att det när vi på nätets alla torg inte länge står “öga mot öga” mot  varandra, eller, som så ofta, inte ens det blekaste känner människor som vi ser där, då är det VEM du är och VEM du vill vara som får betydelse! Och det handlar då förstås om hur mycket inkännande och respekt du äger / vill äga, inför dina medvarelser i en värld där ytlighet och ego galopperar fram utan skrupler och där människosynen förutsägbart också tar den utvecklingen och  blir – O- djup. För då tycks ett brett och gränslöst, och vill jag påstå, ganska förvirrat förebildvärde som kändisskapet, ligga bra till. Och jag  tar mig i det är sammanhanget friheten att faktiskt se en del likheter mellan den gamla fredade adelns per automatik “fina” människor och synen på dagens kändisar.

Men jag vill understryka att det finns många fina, duktiga och beundransvärt, för en god sak hårt arbetande kända människor, och över dem ska INGEN skugga falla!  Men det finns också ett annat väl etablerat kändisskap inom ramen för det att vara känd av folket och massan, som i värsta fall kan väcka uppmärksamhet, för i princip vad lort som helst och allt mindre av kvaliteten på moral och referenser, och det tycks ge, en för mig, förvånansvärd utdelning i flera bemärkelser.

Och det är ingen överdrift eller oförskämdhet att påstå att en kändis med högt mediavärde som är snygg, rik och framgångsrik och gärna lite kaxig på gränsen till grandios, den kan allt oftare med nästan vad som helst, betydligt mer friktionsfritt än “okändisar” komma undan med lite av varje, får lyssnares och följares överseende och skyddas av förståelse och acceptans. Och kan i en drastisk och överförd mening, vara som vår kung och statschef, straffrätts – immuna.

Och det här är banne mig en betydande fara för att det går inflation i den allmänna moralen, den som  i rent praktisk mening är värdegrunden för hur vi lever och far fram med varandra! Och i ett sånt samhälle har vi inga problem med att vara skitstövlar och grovt och okänsligt, och ofta för egen vinning… slänga skit och onyanserad kritik omkring oss. Utan någon som helst egentlig kännedom eller hänsyn om mottagarna för  osympatiska, ibland rena mobbing  – angrepp!

Och på tal om det här så halkade jag in på det där gamla, så intressanta, igenkännbara sociala fenomenet att det ofta betyder en hel del och inte sällan allt… VEM som säger och GÖR något eller INTE gör det. En tämligen allmän åsikt kan plötsligt…om “fel” person med en lägre social status uttalar den bli “missförstådd” och kategoriskt ifrågasatt för principens egen skull. Vem har inte sett det här på till exempel på en arbetsplats?

Medan motsatsen, när en gärna känd och uppsatt person med högt anseende uttrycker en uppfattning som strider mot majoritetens och egentligen upplevs som kontroversiell, så kan det mycket väl hända att opinionen då plötsligt vänder… och att den personen får stående ovationer. Och vilken tokighet som helst kan då bli rättfärdigad i skenet av VEM det var som talade.

Det här är inget nytt utan ett socialt mönster inom ramen för det ibland ganska tok -vilda mellanmänskliga spelet och lika gammalt som det mänskliga släktet. Och förstås handlar det igen… om den där urprimitiva överlevnadsinstinkten och om selektiva val av individer med kvaliteter och egenskaper som gynnar ett urval av ” starka värdefulla” människor som kan säkra mänsklighetens överlevnad. Det var synnerligen viktigt då långt bak i vår historia när så många farligheter hotade stammen i till exempel, jägar och samlarsamhället.

Men som jag ser det… med den skillnaden att vi idag ser styrka och värderar VILKA vi är genom vår bakgrund, vår sociala rang, och våra övriga omständigheter, för det får olika betydelse för hur våra åsikter och sociala utrop lyssnas på, respekteras och tas emot. Och framför allt påverkar det graden av objektivitet, och det att “inte göra skillnad på folk”!
Och det här borde i allra högsta grad också… omfattas av “regnbågsperspektivet” och allas lika värde i alla sammanhang tycker jag!