Ett närmast hisnande retroperspektiv på tidens gång, på första jobbet och mina värderingar, och mina tårar över hur skamlöst profiten har skadat vårdens för mig heliga human – grund!!

Jag började må illa över det omotiverade ordvrängeri som så uppenbart helt skamlöst började lukta jakt på pengar och vinst…! Och det betraktades banne mig som nära nog ett magistätsbrott av de styrande och faktiskt av en och annan hjärntvättad arbetskamrat, när vi ibland glömde oss sa “fel” och halkade tillbaka i det gamla patient -tilltalet. Och det blev skrattretande konstruerat för mig, för ord är förvisso ord och viktiga, men innebörden och hur man använder dem HAR en större betydelse. Det tänkte jag då och jag har inte ändrat uppfattning sen dess.

“Patient” tyckte jag då och tycker än i dag var ett bra ord. Och allt var gott och väl så länge vi kunde behandla våra patienter som de MÄNNISKOR de ju främst och oberoende av alla andra benämningar är. Och att vi i allt väsentligt kunde räcka till, ha tillräckligt med personal och ge en bra omvårdnad. Eftersom DET ju förutsägbart ger den största mänskliga vinsten till förmån för både vårdtagare och givare, är själva meningen och… betydligt viktigare än så kallat “moderna korrekta” benämningar!

Och med tanke på ordets egentliga betydelse – ” Pati” som ju betyder “lida eller tåla,” så skulle det tyvärr… passa särskilt bra in på många äldre och på vårdpersonalen som i dagens äldre – och sjukvård ofta är för få, och som VERKLIGEN sliter och GÖR sitt allra bästa för sina patienter! Som båda får vara just… skrämmande tålmodiga, slutkörda och faktiskt inte sällan lidande!

Och jag hoppas nu att det bland dagens politiker finns… de som äntligen fattar, greppar mod och förstånd och hög – prioriterar det här självklara kvalitetskravet i alla vård – och omsorgssammanhang. Allt annat är ovärdigt ett så kallat välfärdsland som bör vila på en orubblig humanistisk grund!