Ah… vad dååå… man måste ju hålla lasterna vid liv och så länge det finns go glass i den här världen och man kan deala med “samvetet” så är det lugnt med den saken!

Och tänk att redan för bra…länge sen, närmare bestämt på 300 -talet f. Kr. hävdade den grekiske filosofen Aristoteles att “summan av alla laster är och förblir konstant.”

Jag instämmer utan tvekan och roar mig i dag med att av nån oklar anledning och egentligen till ingen nytta alls, filosofera över gamla gångna glass- somrar. Många glass -minnen kommer då på kärt återbesök i mig och påminner mig om att jag i det stora hela varit bra på att hålla våra glassfabrikanter kvar på sin pinne…och nog gynnat den branschen ambitiöst, men jag är kräsen och noga med vad jag väljer!

Och tänk att jag den senaste tiden nästan… har släppt taget om min gamla krampaktiga matmoral och på identiteten som så kallad “hälsofantast”, vars källa jag har genomskådat och ser då bilden av det som det egentligen handlar om för mig. Och det är en rädsla för sjukdom och död som tyvärr bor i mig  och som då och då ruskar om mig.

Och då kan matkontroll, eller vilken annan koll som helst bli en ren omskrivning för det här. Men sånt kan ingen “mänske” hålla på med i längden för det kan blir smått hysteriskt och kontraproduktivt för själva syftet, tänker jag.

Jag vill påstå att tiden jobbar klokt och avvägt i människan och den pekar egentligen oavbrutet på NUETS dyrbarhet och den garantilösa morgondagen. Och mot den bakgrunden släpper jag nu så käckt på en del andra principer och faller ofta, oberoende av årstid, för en redigt stor och härlig glass eller nåt annat gott och kanske lite lyxigt i matväg.

Och vissa riktigt lössläppta laglösa dagar kan det bli både en och två.. riktigt goa chokladpraliner från bästa kondiset i Mönsterås. Då njuter jag och maken skamlöst på gränsen till eufori, för som pensionär är budgeten tämligen stram och spenderbyxorna nu motvilligt för framtiden avlagda…!