Också detta inlägg är garanterat skrivet och publicerat av mig,
Ann Danell den 8 maj 2024.
Jag tänker att i dag är nästan allt möjligt för oss och låter sig göras. Och särskilt om man har gott om kosing och det gäller då också våra utseenden och det vi frontar omgivningen med och av vissa tycks värderas utifrån. Och det är för mig obegripligt att det ska ha någon större betydelse.
Men, hur det än är så är tidsguden KRONOS en konsekvent kille, som urskillningslöst plöjer över oss alla om vi får leva. För vårt utseende förändras och tiden SÄTTER spår och markörer, eftersom tiden är VIS och vet vad som är naturligt och vad som oundvikligen måste göras.
Precis så är det bara, det är ett faktum man får acceptera och bara tugga i sig och snällt svälja! Och så är det ju faktiskt med allt som har nån form av liv och växande i sig. För med det följer, fram till mål och mognad och slutligen själva skörden, att skalet och ytan efter att ha bjudit sitt optimum börjar tröttna och då allt eftersom byter kostym… till nåt mindre anspråkslöst som inte till varje pris måste skina utåt.
Till det här förhåller vi oss olika och alla är långt ifrån bekväma med vad åldern gör med oss. Och jag vet en och annan som t.ex gjort ögonlockslyft och är nöjda och glada över det. Det unnar jag dom och andra som gör detsamma, för det är deras liv och beslut och banne mig deras ögonlock, och man ska nogsamt akta sig för att moralisera över sånt för då är man så där odrägligt “skitviktig” tycker jag.
För det är verkligen en mänsklig rättighet att få följa sina egna önskningar så länge man inte “hotar världsfreden” eller skadar nån annan! Men själv kan jag, bara några dagar från 70 -årsdagen… än så länge leva med vad åren har gjort med mig, och jag blir både rörd och tacksam för det faktiskt! Och det har onekligen hänt en hel del på den yttre fronten, men gudskelov en del på insidan också.
Visst, det hänger lite här och där och “ögona” har blivit lite mindre. Men va fasiken tänker jag… så länge man bara SER och folk känner igen en och man i det stora hela känner igen sig själv så får man vara nöjd. Och det är lite roligt tycker jag, att man liksom får ett ett “andra”- sekundärt utseende på äldre dar och det får man se som en bonus från livet självt. Som om högre makter tänker att man behöver lite omväxling…! Och så tänker jag med glimten i ögat att tyngdlagen är imponerande mäktig och den kommer man inte undan.
Jag ser det här med mina hängande ögonlock som att jag numera sett det mesta och börjar stänga ner verksamheten och likadant blir det väl med örona. Och så kan man faktiskt fuska lite gratis, om man vill strama åt sig lite vid valda tillfällen. Genom att i dubbel bemärkelse och med ålderns rätt, hålla huvudet högt som jag lite tillkämpat gör på den här bilden! Med reservation för att det kan se ut som man har typ nackspärr hihi… men det bjuder jag på för den goda saken skull!
