Är han möjligen bekant den där illmarige sömnhackaren undrar jag? Jag skulle nästan tro det för min “magkänsla” säger mig att de flesta haft det tvivelaktiga nöjet av hans besök. Och här med all respekt för de som ivrar för könsneutrala perspektiv, men den här personen eller typen av väsen…känns definitivt som en man och inte en kvinna och heller inte som ett könsneutralt hen. För vem är den som i gryningen, i värsta Ingmar Bergman – demontimmen någon gång inte…har känt sig så där konstigt oförklarligt vaken med en väldigt obehaglig känsla i kroppen?
Men…och det hör till saken, bara så vaken så man precis och med bara ena ögat kan se att klockan så där irriterande käckt visar på typ 04.00! Vilket inte är särskilt angenämt en morgon när väckningen av någon anledning står på 05.45… Ja, han är ingen särskilt trevlig typ den där rent ut sagt, f – bannade gryningsdemonen.
Och man kan önska att han hade något bättre och mer seriöst för sig än att fara omkring och väcka upp folk med sina skräckblandade drömföreställningar när man äntligen har släppt på kontrollen och sover som allra skönast. Men han är raffinerad, spar inte på detaljerna och går grundligt tillväga. Och rent objektivt sett så gör han ju, utifrån sin förmodade ambition ett bra jobb, det får man ändå ge honom.
Och så här brukar han jobba när han våldgästar mig:
Han brukar i denna skoningslöst tidiga timma, börja med att inte särskilt försiktigt… starta upp de flesta av mitt hjärnkontors fungerande avdelningar, vilka numera tyvärr inte är så imponerande många. Så där spar han en del tid faktiskt hihi…! Medan han så lurigt låter själva kroppen sova vidare i sitt hav av bly, för man är ju då liksom vaken men…ändå INTE. För man tycks inte vara människa att ta sig upp ur sängen – denna jämmerdal, trots att man långt ifrån gillar det aktuella läget, visst är det konstigt!
Och så börjar då tankarna fara och flyga åt de mest omöjliga håll, men mest runt känns det som. Och efter ett tag börjar man seriöst spekulera över den möjligheten att hjärnan kan börja brinna…för det känns banne mig som 90 grader där uppe i knoppen. Men det brukar lyckligtvis inte bli någon brand, det är väl bara helt enkelt idealtemperaturen för maniskt, meningslöst tankearbete nattetid, har jag förstått.
Och det här brukar inte gryningsdemonen ha några som helst problem med. För det är precis DÄR och DÅ som han utan att blinka, tveklöst brukar ge mig nästa uppgift eller underhållningsinslag. Som kan vara en mindre, men väl vald filmförevisning, och här snackar vi om en kille som har sinne för effekter, det vill jag påstå. För här brukar han slå till med att så generöst bjuda mig på valda delar ur mitt senaste dygns pinsamheter och fadäser som då framträder med all önskvärd tydlighet i mitt sömniga huvud.
Jag vet inte hur det är för andra, men för mig brukar det här vara en ganska lång film, antagligen för att det sällan saknas manusunderlag hihi… Och det kan då ibland bli rätt så plågsamt pinsamt att bli klar över hur galet man kan bära sig åt ibland och det är rätt så svårt att uppfatta själva underhållningsvärdet i sina klavertramp så där kring soluppgången. Och det händer att jag, som i min botten är obotligt självkritisk, ligger där och svettas helt i onödan och roterar av ångest som om jag hade skrivit på ett roteringsavtal, och lakanet blir till ett enda snöööörp.
Då brukar han, innan han äntligen ger sig iväg och som den lille djävul han är, slå till med att dela ut några små problem som han så hyggligt… har förstorat upp åt mig, och som han tycker jag kan grunna på och helst lösa NU! Oftast brukar jag då, också helt onödigt, hinna bränna en del energi på det mesta som jag varken kan eller behöver lösa. Och några kreativa genombrott brukar jag såna här stunder sällan ha. Men här är några exempel på vad den här sömn -sabotören ibland har tyckt att jag behöver ta mig en rejäl funderare på:
Hur löser man effektivast klimatproblemen? ( Globalt alltså…)
Hur skulle grannen kunna bygga om sin garageutfart för att lättare komma ut med sin bil? (Hur…angeläget är det för mig i fullt vaket tillstånd och i upprätt ställning hihi ! )
Och i samma heltokiga stil kan det löpa på ibland och det är som man tillfälligt har tappat det förstånd man faktiskt har, där i sängen där man faktiskt ska sova. Men sååå precis när den här jobbiga typen äntligen har dragit så tokpiper väckarklockan utan den minsta skam! Och då är det bara att svinga benen över sängkanten och säga godmorgon till sin ännu halvsovande kropp – och knopp och se glad ut. Och hoppas att han dröjer med nästa besök den där vidriga gryningsdemonen!
