Det händer ganska ofta att jag hamnar i de här tankarna, jag kan liksom inte låta bli… har aldrig kunnat det!

Jag har som så många andra en del, numera lite suddiga, men väl igenkännbara minnen och stämningar från när jag var liten. För redan i 5 – 6 årsåldern hamnade jag, fast jag inte ville… då och då i funderingar som jag kände var för svåra och alldeles för stora och förstås helt obegripliga för mig. 

Men jag kände i hela min lilla ängsliga kropp att jag ändå VILLE förstå de VARFÖR som alldeles för komplicerade redan hade byggt bo i mig och bara VILLE ut och få ett ljus på sig! Och särskilt kommer jag i håg att jag i såna här stunder brukade vända mitt huvud upp mot himlen och frågade den Gud som mamma påstod bodde där uppe bland molnen, om han verkligen fanns, och varför han lät mig få vara så rädd så ofta och hur det kunde komma sig att barn kunde ha det så olika.

Och det händer nu så många år senare att jag alldeles för sent och när såna som jag borde ha intagit sängen och horisontalläge, hamnar i ett ganska vilsamt grubbel och så blev det igen i går kväll. 

Och jag tänkte då att det finns goda skäl att tro att vi när vi föds till människor var och en är som en bok med många blanka sidor, som i sin tur sannolikt är en del av en betydligt större bok. Och att vår förhistoria och vår framtid dessutom… redan finns där nedtecknad, med en för oss osynlig skrift, hur konstigt det än kan låta. För hur rörigt och förvirrande, tänker jag… skulle det inte bli för oss om vi här och nu skulle ha fri tillgång den. Tids nog tror jag att vi ändå en gång kan läsa våra livs CV och får våra omdömen om hur vi lyckats med våra läxor.

Och ser det då insikts – magert och kanske till och med heltokigt ut i den här boken och på kontot, och har man inte riktigt fattat vitsen med ett och annat, eller inte tagit till sig det hela, så tror jag definitivt inte på några “straffavgifter” för det blir som jag ser det, helt verkningslöst. Utan på att vi välvilligt i nästa liv får vissa bakläxor och en hel del nya uppgifter. Jag tror nämligen på själavandring och på reinkarnationen, det är logisk för mig och den tilldelar antagligen alla en andra chans för att vi tillsammans så småningom ska kunna göra den här jorden till en bättre plats. 

Själavandringen fanns förresten en gång med i bibeltexten men blev som jag förstår struken vid ett större kyrkomöte långt bak i kristendomens historia. Och det kanske för att varken kyrkan eller folket i allmänhet då ännu inte var mogen och redo för den kontroversiella tanken.

Den här kunskapsbanken som vi skaffar oss genom våra olika inkarnationer den är, som jag ser det, alltid bara vårt eget ansvar, aldrig nån annans! Och när livet kärvar och man gjort felinvesteringar, missat nåt bättre och mer värdefullt och klantat till det hela, och framför allt… om man gjort illa människor och djur, så blir det därför helt poänglöst att skylla på nån annan, grannen, en jobbarkompis, Gud, eller nån annan högre makt….! För det är bara jag och du som själva är den här kontoinnehavaren och som förväntas ha full koll på in- och- uttagen, prioriteringar och val….! Och det är ett mandat att vårda och värdesätta som vi inte alltid är medvetna om att vi har!