Att inte längre riktigt synas och slipper mönstras är en av vinsterna med att bli äldre, men…ibland slår gamla bekräftelsebehov till igen och man är 15 igen!

Jag blir i varierande grad… rasande när äldre människor inte blir lyssnade på och av mindre begåvade, hjärtlösa personer betraktas som ett ” dum i huvet – kollektiv”-  att inte räkna med! Jag blir verkligen det i hela mig… för det är så dumt och nedlåtande att klockorna stannar och så länge jag bara kan tänker jag fortsätta att reagera mot det.

Och jag kan allt oftare tycka att det är rätt så skönt och nästan lite befriande att man  rent konkret i min ålder och till och med yngre, blir mer osynlig i det stora hela ute bland folk i allmänhet. Och om “gud vill och skorna håller” blir jag, för mig rent mentalt ofattbart… 70 i vår, och jag tycker faktiskt det är en skön uppdatering av friheten att genom den anonymiteten lättare undgå omvärldens blickar och eventuella granskningar av vad man har på sig och hur man ser ut, eller beter sig. 

Det ligger en ganska angenäm Pippi Långstrump – upprorisk känsla i det och jag gillar den och känner mig betydligt mindre ängslig inför andras tyckande nu än någonsin förut. För den tiden är nu kommen för min del när jag inte längre bryr mig särskilt mycket om jag passar in, är tillräckligt smal eller “rätt” i diverse sammanhang eller om jag klär mig och beter mig som man “ska” så här i mogen ålder. 

Det beror på att jag inte längre tycker jag har råd att slösa dyrbar livstid  på sånt, för NU är den tid kommen då jag högaktningsfullt skiter i att behaga andras förväntningar, om det inte leder till en världsförbättring, utan känner att jag duger precis som jag är och tillåter mig att leva ut alla de åldrar i mig som jag hittills haft glädjen att få uppleva! Och jag har nog egentligen ingen begåvning för att rent mentalt vara äldre för jag är i grunden så himla barnslig och tänker inte utan motstånd konvertera till en mera, för åldern passande identitet.

Och jag blir ibland lite full i skratt när jag trots mitt nöje av att som pensionär vara mindre synlig, så kommer jag på mig själv när jag köpt nåt nytt i klädväg typ bli så där lite barnsligt besviken, när ingen annan ser hur fin jag är just då hihi… Och det är just såna stunder som man liksom regredierar och blir 15 år igen och det är ganska spännande tycker jag…!