Ett tidigare publicerat, nu lite modifierat, uppskattat inlägg skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
Apropå väder och vind… Så talar ju det verkligen till oss med naturens språk och står som jag ser det, nog i direkt förening med dom överjordiska, andliga sfärer som för olika människor nog har lika många olika definitioner och betydelser. Och den tolkningsfriheten den gillar jag!
Jag känner en människa som alltid… med samma entusiasm oftast inleder ett samtal med en “analys” utifrån en beundransvärd fascination för “dagens väder”. Och som sen dessutom…ovan på det, bjuder på lite av en amatör- metereologisk prognos för dom kommande dagarna. Det här är i den här människan ett mångårigt brinnande intresse och värt en del beundran, det kan man inte komma förbi.
Men vi är som sagt alla olika och tycker inte lika, och för mig är vädret en upplevelse som nåderikt infinner sig och jag köper det oftast nöjd och glad hur det än gestaltar sig. Och det ger mig ofta en överraskning och hel del stämningar och känslor som kan väcka gamla minnen till liv i mig, och då blir det en extra bonus!
Så är jag onekligen lite förtjust i den där dramatiken när det är lite blåst och man liksom känner att man lever, om det inte drar i väg mot extremhållet. Och bäst tycker jag nästan om riktigt fina igenkännbara vinterdagar med snö och sol, och gärna lite sån där typisk Målilla – kyla som ju den trakten där jag växte upp, är känd för. Och då handlar nog en del om just, gamla fina minnen sen barndomen och när barnen var små.
All sorts väderlek rör väl, mer eller mindre, på djupet vid oss med ett stänk av allvar, eftersom väderläget sen urminnestider ju har varit väsentligt i ett överlevnadsläge Och därför är det ju inte så konstigt att det tidlöst står högt upp på listan över våra dagliga samtalsämnen.
Men kanske är väder – och vindprat orättvist lite underskattat och ses som “tomprat” och den utfyllnad man tar till när man inte har så mycket annat att säga. Men vädret är ju något verkligt centralt och betydelsefullt för oss i det dagliga och det som faktiskt ingen kommer undan, utan måste underordna sig hur det än gestaltar sig.
När som i dag en bestämd JUNI som ett tydligt intro blåser rejält runt husknuten och far vilsen hit och dit som vore den hemlös. DÅ blir jag inspirerad och vill lägga till några tankar om just HEMHÖRIGHET. För när jag skriver då känner jag mig nästan alltid lugn och på riktigt, så skönt hemma i mig själv.
Och jag vill lyfta upp den ibland försummade betydelsen av att faktiskt kunna vara sin egen gränsdragare och att äga rätten att kunna bestämma över sig själv och sina inre RUM och över VILKA som har tillträde till de domänerna! För ibland behöver man, och till och med måste man.. se över det tillträdet och grundligt känna efter vilka människor man reservationslöst och med hela sitt hjärta vill släppa in, och som en följd av det, ibland behöver säga NEJ till och sen tveklöst stänga dörren inför.
Vilket inte nödvändigtvis behöver vara detsamma som att man i det stora hela är en ogästvänlig människa, tvärt om… är jag benägen att säga. För DÅ tar man livet och människor på allvar och visar ansvar och skapar ömsesidig trivsel !
Men det gäller att, så att säga, äga LAGFARTEN till sin egen kropp, sitt varande och till samtliga av sina inre rum, sin aura och sitt energifält! INKLUSIVE… tankar och känslor! Och att vänligt men bestämt och med tydlighet vara “herre över sitt eget hus” i alla lägen!
Så… hålla koll på nyckeln och för allt i världen INTE tappa bort den, för det får bara inte hända … ! Och som sagt, vara noga med vilka man VERKLIGEN vill släppa in över sin, så väl inre som yttre tröskel och vara klar över vilka man vill visa ut som inte bidrar till något gott – de individer du INTE önskar ha som inneboende i dig /hos dig…!
Låt INGEN självisk människa som BARA tar och inte ger, leva parasitliv och bli en oönskad icke betalande, våldgästa i din egen hemhörighet! Men öppna dörren och släpp in vänliga goda personer som berikar ditt liv och be att få göra detsamma i deras! Se till att du alltid har tillgång till en egen fredad zoon också i dig själv, gå ofta dit och nollställ dina tankar för att få frid i själ och hjärta en stund. För det blir varje gång som en minirenovering av din boning och ALLT det som är du!
Din kropp, själen, känslolivet och allt det andra som är DU och ditt SJÄLV, det är ett heligt tempel som bara du har ansvar för och äger din stund på jorden!
Och du kan faktiskt välja… OM och HUR du som har “lagfarten” vill ta hand om dig själv!
