Beröm till alla programmakare som belyser psykisk ohälsa och till de som vågar tala öppet om det och hur det kan vara för en orolig och maktlös, ibland förtvivlad anhörig, när en älskad människa mår dåligt!
Och jag tänker att kunskap och förståelse är ALLT och verkligen de huvudnycklar som kan låsa upp och avväpna avgrunder av fördomar kring det här. Men väsentligt mycket arbete på djupet återstår fortfarande. Och mycket handlar om att få bukt med rädslan för svaghet som göder och föder det förakt som är tydligt nog och visar sig lite varstans. För den skjuter fördomarna framför sig och ger en extra och helt onödig belastning för den med psykisk ohälsa som redan innan har det orimligt tungt!
Jag ömmar verkligen för alla med psykisk ohälsa och som inte sällan börjar sin dag med ångest och oro och somnar med samma känslor, för det måste vara helvetet på jorden. Och jag vill bara ta dem alla i min famn och om jag kunde, lugna deras oro och rastlösa själar!
Jag har haft fina samtal med ganska många såna i mitt jobb i vården, människor som ibland under ett helt liv inte hittat rätt behandling, eller inte blivit riktigt förstådda eller lyssnade på och som levt med fördomar som en extra tyngd på sina axlar. Och jag har ibland anat bakomliggande obearbetade trauman från i bland hemska upplevelser, när de i förtroende har berättat om sina liv.
Och jag vill påstå… att många av dem som mår dåligt psykiskt i dag faktiskt reagerar helt adekvat från det FRISKA i sin människa och fler borde i tid tillåta sig att göra detsamma! För att själ och hjärta svarar naturligt på ett egentligen omänskligt samhällsklimat som inte är riktigt friskt och i grunden inte längre människovänligt. I den meningen är de som inte längre orkar banbrytare och pionjärer som visar vägen mot en nödvändig förändring, och blir de varningsflaggor som har nåt att säga till läkarvetenskapen och till oss andra!
För hur “sjukt” är det inte att behöva flyta med i en värld där vi ofta tvingas bli hårda och okänsliga för att KLARA oss …? Inte är vi väl beredda att betala det priset för det “välfärdssamhälle” som missat sitt egentliga mål och nu håller på att ta kol på sig själv…? Naturligtvis kan då ångest och depression, och särskilt för en “känslig” – eller en egentligen normalt inkännande människa, då bli en naturlig och nödvändig avstötningsmekanism, ett säkerhets – STOPP – och den rening där en spårning efter orsaken är i gång och jobbar!
Med det menar jag då förstås INTE att psykiska diagnoser i sig inte finns, utan att ett omänskligt samhälle och vid för mycket påfrestning, naturligt kan utlösa mental ohälsa och att den aspekten behöver lyftas fram! Och vi måste mer uppehålla oss vid sträckan mellan orsak och verkan och sambanden, och jobba där!
