Många yrkesverksamma är trötta och slitna och står med elden i baken bara en noslängd från väggen, och den positionen är inte att leka med…men förstår vi hur reparabla och läkningsbara vi egentligen är men att det tar tid…?

Är vi egentligen medvetna om den fantastiska fysiska och psykiska återhämtningspotential som vi faktiskt har…? Och förstår vi, tillräckligt mycket hur reparabla och läkningsbara vi verkligen är ? Nej, jag är inte så säker på det faktiskt, för jag tycker vi har blivit sämre på att se och uppskatta det som INTE är inom ramen av som är Quick fixar. Och det är nog inte omöjligt att det beror en hel del på det förändrade tidsperspektiv som ett stressigt och prestationsinriktat samhälle har hängt över våra axlar. Jag vill säga att det här var ganska förutsägbart, men att så många av oss okejade den förväntade på att så mycket i vår vardag ska hända på så kort tid och helst toppas med en riktigt bra prestation, det var jag nog inte lika säker på.

För jag menar det, att läkas och återställa obalanser i våra kroppar och själar…. det kräver TID och tålamod och inte minst en hel del SAMVERKAN med en bra hjälp utifrån, och i bästa fall tillsammans med en engagerad omgivning!

Det här ett väl beprövat koncept som naturen med framgång har tillämpat sen urminnes tider. Och här om dan när ösregnen väl hade tröttnat och jag tog en liten runda i vår trädgård så blev jag påmind om det här.

För efter en kortare vila från växandet har nu både rosor och klematis hämtat nya krafter och trots en del lusätna blad och lite regntunga nackar, så kommer de igen med nya knoppar fyllda med liv och kraft och mycket skönhet! Står där i rabatten hand i hand med sensommarbarnen solrosor och luktärtor och de kommer stötta varandra så fint ända in i frost och vissnad. Och det finns verkligen stora likheter mellan människan och naturen och vi har mycket att lära av den.