Den som kan känna igen och förstå alla de olika ansikten och uttryck som en bakomliggande förtvivlan kan ha, den… har verkligen tagit sin examen i den högre skolan av mänskligt inkännande!

 Då och då stöter man på någon som av liksom födsel och ohejdad vana tycks vara konstant arg och förbannad. Och det ibland så pass…  att man nästan kan SE fradgan i mungiporna på den man har framför sig och man tar då i flera bemärkelser typ.. ett steg bakåt. Och blir onekligen lite bekymrad men också nyfiken, på hur det kan uppstå SÅ mycket övertygad negativitet i en person, och vem eller vad som från början tände gnistan i en sån här flammande vredes – brasa? För det här handlar om en ilska som rent emotionellt uppenbarligen är på allvar och inget “hitte på,” men som trots det, förbluffande ofta, har något diffust över sig, är inte särskilt välriktad och verkar egentligen inte ha något bestämt mål. 

Och jag tycker, fast jag inte vill det…  faktiskt att de här så sorgligt folkilskna individerna har blivit fler, och att de fast det kan bli komplicerat, behöver bli sedda, rätt förstådda och definitivt också avväpnade, både för sin egen och omgivningens skull! För det kan antagligen inte var särskilt muntert eller hälsosamt att vara fångad i villfarelsen av att allt och alla är ens motståndare och att ingen på den här jorden vill en väl.

 Och om det är något som livet och möten med människor har lärt mig, så är det att BAKOM mycket av den irritation och vrede i oss som stannar kvar, ligger väldigt ofta LAGER av flera andra, inte sällan, gamla starka känslor allt för jobbiga för att konfrontera och att själva grundorsaken är en mer eller mindre omotiverad – odefinierad RÄDSLA. 

Och att vi då som en typ av “överlevnad” utser en tillkämpad VREDE till att vara vårt alter ego och som då blir den förgrundsgestalt som man i sin FÖRTVIVLAN ser som sitt skydd och försvar och håller framför sig. Och jag  vill påstå att att det är väldigt lätt och  nästan förutsägbart…att vem som helst då kan tappa både TILLIT och TILLTRO till livet och människorna och känner att man inte längre har något att förlora. Och när den känslan väl har satt sig i ett oroligt bröst och kapat ett sårat hjärta ,så kan en uppgiven människa till vilket pris som helst… bli bekväm i beredskapen inför att starta vilken strid som helst! 

Och jag tror att många på sorg och bitterhet oförlösta brottslingar som aldrig riktigt tillåtit sig själva att gråta ut och visa sig svaga och sårbara är exempel på det här. och det känner jag en sorg över! Och jag tänker att vi behöver en större språkkunnighet vi människor för att bättre kunna förstå det dunkla bakomliggande… till alla våra masker och attityder, för allt är inte alltid vad det det ser ut att vara…!