Vi lever nu i en nog aldrig förut skådad tid när dagliga sociala kontakter med kända och okända och en nästan gränslös öppenhet och transparens, för många av oss är nära nog självklarheter. Och det här påverkar garanterat oss, gör nåt med våra hjärnor och är förstås både bra och mindre bra. För processen i en PÅVERKAN jobbar till sin natur både positivt och negativt, och resultatet blir då själva summan av det hela och stannar antagligen nånstans mitt emellan.
Och den risk man får kalkylera med när man ofta är ute i de olika sociala rummen är att man kan förlora delar av sitt självständiga, sunt kritiska tänkande. Och det är en cerebral “amputation” som skrämmer i alla fall mig. För då kan man bli som en papegoja och börjar härma och upprepa vad majoriteten av så många andra redan har sagt och som är upphöjt till sanningar, ideal eller förväntade beteenden. Och där tycker jag att man då tappar nåt för människan verkligt betydelsefullt, nämligen SITT individuella fria SJÄLVSTÅENDE – unika reflekterande jag! Och med det… så många kloka, självständiga autentiska tankar som egentligen finns under den luriga anpassningen efter vad man förväntas tycka!
Men visst behöver vi då och då inspireras och influeras av varandra och vi mår bra av av att mötas och nötas i föreningspunkten av våra åsikter och uppfattningar där vi faktiskt kan inspirera varandra. Och det är ju, tänker jag… lite som om vi då andas in och återbrukar de tankar och den cerebrala och mentala luft och energi ur det stora HELA, som någon/ några – många… redan har nosat upp och använt, men som man själv ännu inte har upptäckt! Och då kan vad någon annan redan har prövat, genomlevt och känt igenom, ibland faktiskt bli ett incitament till förändring och en nystart för någon.
Och vad det gäller typen av inspiration, drivkraft eller ideologisk “kraft – drog” som vi människor, så att säga går på, så varierar ju det över ett brett spektrum av allt ifrån trosuppfattningar till den kraft som till exempel intressen, naturen, relationer med djur och människor, till livet självt med alla SINA färger och nyanser kan ge oss.
Men jag har märkt att vissa människor liksom står över de flesta utifrån kommande livsförstärkande faktorer och har den där avundsvärda, robusta tryggheten i sig naturlig från början som vore det medfött och helt självklart. Som en KOMPASS, en etisk vägvisare oberoende av andra och den inspiration som utomstående förebilder och ideal kan ge. För här handlar det om den beundransvärda typen som tycks ha en fullt ut obeskuren tillit till i första hand sig själva och så himla skönt också till det mesta, och som ofta är sin egen kraftkälla och i den meningen är sig själv nog.
Inte sällan är de i övrigt också typiskt självgående människor som har en bra BALANSERAD självkänsla och ett gott självförtroende som inte sticker iväg i dumma orealistiska självöverskattningar. Utan är förankrat i just…en stadig vetskap om VEM man verkligen är på djupet och med det tillhörande styrkor och svagheter.
De är ofta befriande oberoende av andras blickar och suktar inte så mycket efter publika tilltal, och vågar oberoende av sociala trender och populära vindriktningar, tänka själva och stå för det även om det blir besvärande omständigheter. Och framför allt…så har de så uppenbart modet att följa sitt eget hjärta och sina egna tankar och faller inte platt till marken om de inte lever upp till omgivningens normer och förväntningar.
Och ofta är de här personerna, sympatiskt O -kaxiga och lyssnar ändå med en märkbar respekt in andras råd och rekommendationer, men gör det med urskiljning och skulle nog aldrig utan eftertanke följa hypen av en förändringsvind, fast den redan har många “följare” och anses korrekt och het att hänga på.
Jag har märkt att jag mår lite extra bra i såna människors sällskap, antagligen för att jag alltid känt att den här livssynen liksom hela tiden drar i mig och säger att ” det här är den du är på riktigt… och den du egentligen vill vara så följ den riktningen!” Och jag jobbar hela tiden mot den målbilden!
Och jag tycker att det är ett bra fundament att ha i sig i den här världen, då så mycket gör anspråk på att influera och ibland omvända oss och ge oss SIN påverkan, ibland i syfte att inge känslan av att det egentligen är det rätta!
