Jag tänker att det inte är så dumt att påminna sig om att feminismen inte är något nytt begrepp och kvinnokampen alls ingen ny företeelse…! För vi har ibland tendens att slarva med viktiga upplysande bakåtblickar och i den meningen kan jag att vi har blivit för bekväma. Och jag tror faktiskt att vår tids ständiga uppdateringar och skiftande ögonblicksbilder gjort oss mer historielösa.
För det kan ibland kännas som att mycket numera handlar om HÄR – och NU och bara om oss… som i just denna samtid befolkar jorden, och här kan vi tala om stora förluster och kunskapstapp och det är bra synd och lite förblindat tycker jag…!
För det finns nämligen en hel del människor, inte minst kvinnor och faktiskt en och annan mogen MODIG och prestigelös man som i historiens arkiv blivit orätt försummade och bortglömda, fast de har lämnat stora, betydande avtryck och reformerande insatser efter sig!

Hildegard av Bingen abbedissa och predikant, författare och mystiker var en sådan remarkabel kvinna. Hon levde under medeltiden och var ovanligt mångbegåvad inom så många områden. Stark, vis och klok som hon var på ett till synes oförklarligt sätt, hade hon modet att sätta fingret på väsentligheter och jobbade beundransvärt hårt mot den tiden orättvisor och missförhållanden. Tidigt såg hon sambanden mellan kropp – själ och ande och förfogade på ett häpnadsväckande sätt över stora medfödda medicinska läkekunskaper inom ramen för helhetssynen på människan.
Hildegard var en människa som utan tvekan tog sin rättmätiga plats som kvinna och hon är för mig en lysande, historisk, tidlös och fantastisk kvinnoförebild.! Och det finns fler, faktiskt åtskilligt fler såna… det kan man upptäcka om man söker i vår rika historia!
Och nu behöver vi tycker jag, dokumentera VÅR tids starka och modiga, kloka kvinnor! De som inom olika områden utvecklar, förbättrar och gör skillnad i den här världen och med det belysa kvinnliga forskare!. Och inte minst…bör vi göra det för att våra historiska arkiv sen länge är sjukt överrepresenterade av män och med en irriterande självklarhet faktiskt domineras av ett fokus på företrädesvis manliga insatser!

För den enögdheten på kön och prestationer den är så urbota omodern, dum och primitiv och outvecklad, så man tror nästan inte sina ögon när man tittar på vår historia och hur den stupiditeten faktiskt i viss mån tenderar att fortsätta. Och det är skäl nog att fortsätta kvinnokampen som enligt mig ska vara GENOMTÄNKT, FAST och MÅLINRIKTAD och inget hastverk i affekt. I grunden FREDLIG och utan verkningslös krigföring och strider bara för stridens egen skull!

