Skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
Bland den vanligaste frågan i media, näst efter den ganska uttjatade: “hur känns det nu?” verkar vara den om “vilka visioner och drömmar” en intervjuad person har och det är inget fel alls på den frågan. Men det intressanta är det att sällan eller aldrig blir svaret det att hon eller han inte har har några såna utan faktiskt gillar läget som det är och gestaltar sig “just nu”. För de flesta uttrycker direkt sina, ofta storslagna drömbilder och önskningar och visar sig ha full fokus på att förverkliga dem, vilket i sig är fantastiskt.
Men det verkar som om att det är en social markör med högt värde att hela tiden “vara på väg” i en tydlig målinriktad framåtrörelse… och att för allt i världen inte stagnera i tillvaron. Och av det drar jag, kanske lite fräckt… slutsatsen att det ibland nog handlar om ett “beställningssvar…” ett förväntat svar som går i linje med rådande förebilder och ideal just nu.
Jag kan visst förstå det där och vad som antagligen ligger bakom den här epidemiska superambitionen, men jag gillar den inte riktigt och jag ansluter mig inte till den övertygelsen, för den är alldeles för snäv och onyanserad för min smak.
För jag tycker det är ganska underskattat att kunna sakta ner farten och känna sig nöjd, för i FÖRNÖJSAMHETENS lugna energier finns oanade utvecklingsmöjligheter på det inre planet i oss människor! Och det är, tycker och känner jag, först när vi landat lugnet, och då vi liksom hinner fatt oss själva och våra darrande stressade kroppar och själar, som vi verkligen KAN känna om vi är nöjda med livet och sakernas tillstånd.
I en värld och i en samtid som vår är det mesta numera möjligt, och drömmar, visioner och målbilder blir inte sällan till verklighet och för många, både privat och i jobbsammanhang, och kan då innebära ytterligare ett steg framåt i en personlig utveckling eller karriär. Och det ses nog just därför som en högst naturlig och förväntad ambition. Inte minst när man anställer nya medarbetare i till exempel ett expansivt framåtriktat företag, det kan man ju förstå.
Men tänker jag… det finns ju en och annan, för det har jag faktiskt lagt märke till, som helt oreserverat och utan skammens rodnad på sina kinder öppet deklarerar att de faktiskt inte tillhör gruppen visionärer, och som inte har nån tydlig målbild i sitt liv. Och som säger sig ändå leva ett gott och bra liv utan särskilda drömmar eller önskningar för framtiden… som faktiskt är fullt nöjda med “nuläget”.
MEN hur ser då vi andra på de här till synes förnöjsamma människorna som på ett beundransvärt sätt redan tycks ha förverkligat sina drömmar, gjort praktik av sina visioner och som kanske därför inte längre har behov av varken målbilder eller visualiseringar….? Kan man bli så varaktigt nöjd, så nästan irriterande “färdig”… kan nog en och annan med superambitioner och fortsatt kristallklara målbilder undra. Och kan man kanske rentav om man så vill, tillåta sig lyxen av självständighet och välja bort målbilderna utan att så att säga… minska i värde?
Och hur förhåller sig samhället till dem som högaktningsfullt helt enkelt struntar i det här, inte förstår vitsen alls, eller kanske till och med tycker att det är rena tramset…? Tja, den frågan låter sig förstås inte svaras på utan diverse undersökningar. Men jag tror att den ignoransen, och de avvikarna från en växande norm inte har så särskilt hög status i spåren efter alla framgångskoncept bland människor i dag.
Men som alltid, så är vi alla ändå var och en vår egen lyckas smed, vad gäller hur vi lever, våra strategier och hur vi gör och tänker. Vi fungerar ju alla olika, och vissa människor kommer alltid att fortsätta våga gå motströms och strunta i normer och förväntade beteende. Väl är det tycker jag, för konformitet och likriktning är i alla fall inte min melodi.
Och jag tänker ungefär som jag skriver i min rubrik, att “hatten av och respekt” för alla visionärer och de med stora drömmar! Men det måste också få vara okej att var nöjd med tillvaron här och nu och ingen looser -varning på de som känner så och som lever ett dröm – och – visionsfritt liv….!
