Jag har stor behållning av att kunna känna igen det som är gott och bra i den här världen, men också det som är helt bakvänt och dåligt, och jag tycker det ska vara en tydlig diskrepans och skillnad mellan de polerna. Länge, avsevärt länge… markerade samhället och majoriteten av oss den skillnaden! Och att vara en skitstövel med allt vad det kan innebära, hade DÅ för merparten av människor INGET som helst förebildsvärde.
Och jag måste verkligen hylla den utbredda ståndpunkten och vänder mig med en bugning mot bakåt – tiden till alla dom människor som hade den uppfattningen. Och jag är glad för att det fortfarande finns dom som värnar om de goda förebilder som att vara snäll och osjälvisk är, även om det tyvärr verkar vara en allt mer krympande skara.
I dag i vår ganska moral / etiskt – anarkistiska förvirrade tid, är det som om dom gamla fina eftersträvansvärda förebilderna som vi länge har satt HÖGT, gått igenom som en ofrivillig deklasserande KUPP och tappat sitt värde. Och som om dom symboliskt, typ… hade kastats rakt upp i luften och helt förlorat sina relevanta värde – etiketter. Och i det kaoset… och mot sin vilja blivit påtvingade helt andra etiketter, som helt VÄNT UPP OCH NER på definitionen av vad som verkligen är bra och dåligt.
Och det här har fått följder som man, mer eller mindre tydligt, kan se lite varstans. En sån är att kategorin SKITSTÖVLAR och deras liv och leverne och framfarter bland människor, irriterande ofta blir både glorifierat och romantiserat! Och det ont och illa och rena jävelskaper som skitstövlar producerar och gör mot andra, det framställs underliggande, men med all önskvärd tydlighet, ibland som coolt och beundransvärt. Och dom får snarare en hjältestatus än den kritiska blick och krav på eftertanke, ånger och ansvar som vore på sin plats, när dom här förhärdade brottslingarna porträtteras i olika sammanhang.
Och de här omoraliska förhärligande mentala “skönhetsoperationerna” av personer som ofta har förstört livet för andra, dom borde… väcka betydligt starkare reaktioner än de faktiskt gör. För det här är liksom falsk marknadsföring av människor som gjort mycket illa, och som sorglig nog har skadat många människor under sin väg genom livet. För det är som ett hån och en respektlöshet mot deras offer.
Och det är direkt fel och farligt… att okritiskt måla upp glorifierande bilder av grova brottslingar som till exempel Clark Olofsson och en del nutida yngre såna. Och det är paradoxalt att kult -förklara dom i påkostade tv – produktioner och tilldela dom stjärnstatus, och ibland postumt efter deras död. Det är en riktigt fet dubbelmoral som skickar väldigt farliga signaler om acceptans för brottslighet och skitstövelbeteende för DET kan bli rent livsfarliga förebilder för vissa otrygga redan skadade unga människor, och det gäller allt mer, OCKSÅ tjejer och inte bara killar!
Men… jag vill också säga att jag är fullt medveten om att det nästan alltid ligger en ibland, livslång tragisk historia bakom grova brottslingar och det sambandet har jag alltid sett och förstått, och blivit djupt berörd och ledsen över. Men… det rättfärdigar ändå INTE att en skitstövel som gång på gång beter sig illa, ska lyftas fram okritiskt som om han eller hon gjort nåt beundransvärt ! För det hjälper verkligen INGEN att kunna förändra sig själv och bli en bra människa, och som sagt, det skapar förutsägbart… mycket mycket farliga ideal -och förebilder för unga människor!
Och det moral – tappet det har redan börjat och sker varje dag för våra ögon och det förstör unga människors liv och framtid. Och det är ingen NEDRUSTNING av etik -och moral som samhället behöver nu, utan en rejäl uppbyggnad av just det!! För nu sitter många unga, och inte bara dom… uppenbarligen “på pottkanten” i förvirring över VEM dom EGENTLIGEN vill vara vara.
Och vilka härskande ideal och uppluckrade moraliska normer de måste följa för att kunna vara som dom de beundrar och vill tillhöra. Eller om de har modet att sticka ut och väljer att vara en snäll och hygglig, osjälvisk människa Och det här är oroande för som med mycket annat, så är det i hemmet och i uppfostran som allting börjar! Där föräldrar genom att vara sunda, kritiskt tänkande, bra och kloka förebilder, kan ge sina barn en bra immunitet mot dåliga påverkan och snedspår i livet, och tidigt så ett frö av mognad och samma kritiska tänkande i sina barn. Så att de kan stå emot när ideal som att vara dum dryg och självisk, blir nåt coolt beundransvärt och bra. För tappar vi moralkompassen och släpper empati och inkännande med andra, då är det SÅ mycket som går förlorat i livet!
