Jag tycker att begreppet ORDNING i sin mest snäva, trångsynta, och ibland nästan lite syrefattiga form, faktiskt är ganska överskattad! Men det är min åsikt och säger inget alls om det för alla andra, människor egentliga värdet av tingens ordning i tillvaron.
Men naturligtvis är jag FÖR infriade förväntningar på ordning när det så krävs, det vill jag ha sagt. Men jag ogillar över lag… vilka överdrifter som helst som tenderar styra och hämma människan! Men när det är nödvändigt och i skarpa lägen… då är jag ordning hela jag, å det nåt så pass, det kan jag säga hihi! Men lite anarki i den milda formen, det tycker jag faktiskt kan vara uppfriskande, så för fasiken säger jag till mig själv och andra…släpp in och säg HEJ till det som på olika sätt är lite FRITT och O- ordnat inom lagens ramar! Och ta det ICKE -FÖRVÄNTADE i varm hand och låt det hända… för det är mer än BRA – tänker jag i DAG och varje DAG!
Jag kan säga att jag nära nog älskar människor som väsen och varelser, men tillåter mig en viss urskiljning av mina möten med dom, helt enkelt för att jag vill kunna vidmakthålla min hälsa och mitt välbefinnande. Så är det bara och det är rena överlevnadsstrategin, och högst nödvändigt när man är född högkänslig och lätt tar i för mycket och bränner ut sina sociala batterier.
Och jag älskar inredning… och samma princip gäller för mig där också. Men vad i Herrans namn har dom två med varann att göra…? Kan jag tänka mig att ni som läser kan undra.
Och svaret kommer här, och det handlar för mig om att kunna känna tillit till sig egen inspiration och att må bra i varje olika sammanhang! Att i till exempel inredning, tillåta sig bryta mönster och förväntade färgval, och möblera, fixa och dona fritt och självständigt utan styrande TRENDER och utifrån eget huvud och sina öppna fria sinnen! För det skapar luft, stärker självkänslan och får ibland kreativiteten att nå toppnoteringar!
Så, säger jag i all välmening, och till den som ibland är osäker:
Våga blanda mönster och stilar i ditt hem, men tänk BALANS och låt gärna varje inslag behålla kontakten med det som styr och dominerar rummet! Låt, till exempel, en klassisk lagom stram tapet i randigt, kommunicera med en gardin eller matta som som bryter av i ett lika återhållet, klassiskt blommönster via en tydlig färg, eller stil- accent som finns i båda.
Låt likheter och olikheter flirta vilt och ohämmat med varandra, men våga också öppna upp för det OVÄNTADE, som kan vara en inredningsdetalj som har gott självförtroende, sticker ut och är sig själv nog. Något som kan ta plats och bli en lite tuff, estetisk ögonöppnare som skapar liv och dynamik med sina energier och är den som ser till att det hela tiden HÄNDER nåt i rummet.
För mig är ett dröm -hem det hem som andas själv och som tål och lämnar plats för lite sköna oväntade “stilbrott”! Och en rumslig plats som avspeglar harmoniska, självständigt tänkande och kännande människors val av mönster, färger design och inredning. Och väldigt gärna med utvalda inslag av gamla, vackra prylar och minnessaker fulla av sparade känslor.
Samma princip gäller för mig EGENTLIGEN med människor och möten. Och jag vill i allra största och möjligaste mån, vara öppen för dom olikheter och faktiska likheter som finns emellan oss. Och jag vill vara tillåtande för alla de skilda färger, mönster och kulturyttringar, stilar och accenter som finns I och OMKRING oss människor. Och jag vill aldrig tappa blicken för “årsringarna” och den speciella skönhet med stänk av magi, som finns I och UTANPÅ äldre människor, saker, hus och byggnader. För det historiska är i allt…vår grund, det bör man påminna sig om då och då!
Jag tänker för min del, så länge det är möjligt, fortsätta vara JAG! Och utan förväntningar leva ut mina val och vägval, tankar, drömmar och känslor, självständigt och FRITT! Så länge jag inte skadar någon annan. Och jag vill uppmuntra andra att våga göra detsamma om dom vill ha det så.
Och jag låter MINA känslor, sinnen och tankar – MINA val och det jag verkligen tycker är fint, sätta MIN touch och prägel, och det göra mitt / vårt hem PERSONLIGT och unikt för mig och min familj. För det blir då inte den stilmässiga upprepning av majoritetens – de flesta andras val. Och jag tillåter mig modet att kunna säga TACK – MEN NEJ TACK, till styrningen av ganska härskande trender och det som många upplever som måsten. Och ingen annans öga än mitt eller “hulde makens” ska bestämma över vad vi tycker är fint och snyggt eller motsatsen. Och det är så himla viktigt för mig!
