Hur än världen ser ut så verkar det ändå finnas beundransvärt många harmoniska människor som med en imponerande övertygelse uttrycker att de är fullkomligt nöjda med livet och sig själva!
Den här sympatiska kategorin av människor som jag vill kalla “FÖRNÖJSAMHETENS KRONBÄRARE” smittar mirakulöst lätt andra med sitt livskraftiga “positivitets -virus,”och kan under en och samma dag rädda många medmänniskor från oket av en dålig dag. Och alla är de i mina ögon FREDSARBETARE av högsta rang!
Men det finns också en och annan som tycks bära omkring på vad som liknar ett ganska ordentligt “inbyggt” missnöje och ibland redan från början, oberoende av hur dom har det i livet och hur deras “relationshälsa” ser ut. Och då kan man nästan per omgående dra slutsatsen att själva orsaken nog sen länge, sitter riktigt djupt.
Det är nästan alltid lite sorgligt att möta en sån person, men också lite irriterande, det ska jag för min del inte sticka under nån som helst stol med. Men man ska med stor respekt, ha klart för sig att alla bär på SIN historia och ur den kan det mesta växa fram som både bär och brister i våra liv.
Antagligen drömmer fler människor än vi kan ana om att vara någon annan, en mer komplett och bättre, helst perfekt upplaga av sig själv. Och då styr ett molande missnöje tankarna och målar om självbilden. Det här är inte ovanligt när perfektionen står högt i kurs för då SER man ibland inte sitt eget värde och sina verkliga tillgångar… Det är så himla lurigt och som att hjärnan är ockuperad av någon annan, vars avsikter inte är goda.
Då kan missnöjet bara braka in, ta över och verkligen ställa till det. Och i spåren av det hoppar många av oss då in i en del förändringar och det vi ser som potentiella “förbättringar” av oss själva. Ibland i tron att bli så där supersnygg och högpresterande som den härskande normen säger, och för att kunna passera det åtråvärda nålsögat. Oftast handlar det om utseendet och kan ibland gå till ytterlighet och dra åt alla möjliga håll.
Men förändringar kan ofta vara väldigt bra och behöver förstås inte alltid utgå från ett missnöje, utan från en LÄNGTAN efter en utveckling i en människa som redan innan, faktiskt är nöjd med sig själv men som ändå vill komma vidare. Men jag tror att om man är så besvärande jobbigt missnöjd med sig själv att man faktiskt mår dåligt, då ska man INTE i första hand lägga in ” stöten” på att ändra på utseendet och absolut inte på ett genomgripande eller konstgjort sätt.
Utan börja med att lyssna till sig själv, till den där rösten djupt där inne… som vi ibland försummar och vänder dövörat till! Och lyssnar man med omsorg så kan den RÄTTA verkliga orsaken till en kraschad självbild visa sig och ge sig till känna på ett ganska tydligt sätt!
Och till den som vill förkovra sig på något plan och bli lite klokare och bättre förstå sig själv, men som ändå tvekar vill jag av egen erfarenhet säga :
Man KAN med olika ansträngningar bli fullt ut nöjd med den man är och är ämnad att vara! För DET godkännandet är det bara du och INGEN annan som har rätten att ge !!!
