Hur det än är och blir, så är vi ändå alltid ansvariga för våra egna handlingar och kan därför inte bara utan självrannsakan “fakturera” andra när det går fel, för då har vi uppsökt det sämsta i oss själva!

 Ett visst mått av sund individualism det tror jag absolut att man mår bra av att ha, för det är utvecklande, stärker förstås en människas självständighet och utvidgar självkänslan. Men i ett allt mer individualiserat samhälle kan den här utvecklingen tjänas av att det här blir en idealiserad och “het” egenskap att ha. För att det inte sällan förväxlas med STYRKA och att vara på behörigt avstånd från den mer och mer föraktade och svårt… missförstådda så kallade SVAGHETEN i oss. 

Och när individualismen tenderar att gå över i egocentricitet som en lurig “sidekick” och det då tippar över i ren egoism, då kan det ibland få direkt osympatiska konsekvenser om den grogrunden finns i någon. 

Och jag har märkt att det inte är helt ovanligt att allt för självupptagna personer som med stolthet bär sin fana som fullblods – individualister, faller in i självupptagenhet och nästan drunknar i sin egen inbillade felfrihet. Vilket gör att de ofta är fräcka nog att släppa på sitt eget ansvar i mångt och mycket, och gärna lägger över det på andra, som då förväntas betala notan när man själv har varit oförståndig och ansvarslös, vilket milt uttryckt.. lätt blir en irriterande ovana.  

Det här kan göra omgivningen väldigt illa eftersom det ofta handlar om personer som har typ noll…självinsikt och lika lite.. motivation att nå det i sig själva. Så det blir då som att tala inför totalt döva öron, vilket är långt ifrån en lätt uppgift. Men, det positiva är att den här kategorin av människor är suveräna läromedel… och med sin brist lysande exempel på hur bra det är med det motsatta beteendet, som  ju är att faktiskt ha både SJÄLVINSIKT och ANSVAR!  

Och för den som inte redan vet… så är det så att vi ALLA har ett eget ansvar för våra handlingar, vem eller vilka vi  än är, ett ansvar och som vi INTE kan lägga ut på “entreprenad” för att undkomma! Och vi ska akta oss noga för att delegera över det här livslånga åtagandet till någon annan människa, instans eller samhällsfunktion, för då har vi sjunkit långt ner i avgrunden av det sämsta i människan, en plats där vi inte har något att göra, om vi vill vara som det är tänkt att vi ska vara!