Vad vill du egentligen med ditt liv just nu, vem vill du egentligen vara och förfogar du egentligen fritt och obehindrat över dina drömmar och ditt sanna jag?

 Ett inlägg skrivet och publicerat av mig  Ann Danell

Gomorron alla vänner och medlevare!

Vad är det du söker efter i livet just nu, vad är din längtans mål och vad känner du att din kropp och själ ropar efter? Och vad säger din djupaste magkänsla om det?

Den här frågan kastade jag in i mitt huvud för en stund sen när jag satt i den sköna, småkyliga vinden med solen i mitt nyvakna ansikte och tog dagens första fika under ett av våra fina gamla knotiga äppelträd som jag älskar att känna den trygga, vänliga stämningen av.

Inte många minuter senare hade jag landat i ordet BESTÄNDIGHET.

Och ju äldre jag blir desto mer längtar jag faktiskt efter att äntligen stå med båda fötterna stadigt i den fundamenta av trygghet som BESTÅR, det är på tiden tycker jag. Det som i ett vidare begrepp också ger en mer varaktig själsro precis som den det gamla äppelträdet har skaffat sig under ett så långt liv.

Min lite oroliga och ganska rastlösa själ har inte alltid haft beständigheten och tryggheten i livet, och det har producerat en del ytlig, i längden verkningslös “symtomlindring” på gamla oläkta sår. Och det här tror jag en och annan kan känna igen.

Och jag har i det stora hela också lessnat på att se snabbförbruknings – kulturen vinna segrar och att det bakom nästan allt, också våra relationer faktiskt, redan står en ny het upplaga, en ännu häftigare modell eller att det väntar nåt nytt som är snyggare och smartare, mer inne och tidstypiskt accepterat. Och jag är trött på konsumtions – gudens tok-dumma inbyggda luriga budskap som är så genomskinligt, men ändå kan hjärntvätta den klokaste.

Och jag längtar efter det som äger det värde och kvalitetstänk, och den skönhet och funktion som HÅLLER och står emot idiotsnabba modeväxlingar och det som man ju inte hinner få en RELATION till. Jag behöver alla minnen som beständigheten ger, jag vill ha den tryggheten i mitt liv. För det utbytbara och det inbyggda åldrandet i så mycket, det gör mig stressad och ytlig och då jag känner mig bara lurad och skamsen.

Det här gör mig i längden mindre tacksam och ödmjuk inför livet och det skrämmer mig för det är INTE… min natur! Och jag kan känna mig rent dum i huvudet när konsumtionens lurighet knackar på och försöker fånga mig på kroken, men jag accepterar numera INTE den dealen.