Ett inlägg skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
Jag tycker mig ha märkt att bittra människor ibland har liksom gråten i halsen och kan inte alltid helt kontrollera det, trots en ofta märkbart tillkämpad tuff attityd. Och det har jag full förståelse för, eftersom alla former av förträngningsverksamhet naturligtvis kostar kraft och drar energi och är ibland, det ska man ha klart för sig… i grunden tragisk.
Och om jag ska ge ett exempel på sånt som jag tycker att man nogsamt ska akta sig för, så är det just att hamna i det där smutsiga och stillastående, i längden illaluktande vattnet av BITTERHETEN för det kan vara svårt att ta sig upp ifrån och kan försura och förstöra tillvaron. För den positionen har för många visat sig kunna utvecklas till att bli en riktig glädjedödare och miljöförstörare för sig själv och andra i relationer och sociala sammanhang.
Och en gemensam faktor för de bittra personer som jag har träffat i mitt liv är att de har varit allt ifrån underliggande retroaktivt störtförbannade till påtagligt passivt – aggressiva, och haft som en skyddande rustning i form av en “cool” på gränsen till överlägsen och lite avstängd yta. Och det är ju som att fastna i en egentligen självvald, känslomässig kollision mellan vrede och oförlösta tårar, och det är verkligen sorgligt när det blir så i någon, för det måste göra väldigt ont.
Och som alltid så finns det förstås en bakomliggande orsak till varför en sån här förbittring blir till en varaktig blockering. Den där klumpen i halsen… där ibland ett helt livs upplevelser av orättvisor och brist på uppmärksamhet ända sen barndomen, har fastnat och hårdnat till en omöjlighet. För att oläkta liksom “infekterade” sår svider så pass att det gör det omöjligt att tänka positivt och nå försoning genom att tala om saken, bearbeta och sen gå vidare.
Bitterhet är som jag ser det en PARADOX. En motsägelse, där en inre högproduktiv hämnd som i någon hela tiden egentligen vill UT…men som istället späder på substansen av förstenade energier och obearbetade känslor i ett supernegativt avstannat flöde. Och det kan förstås i en egentligen sårad och ledsen människa generera en tjurig oförsonlighet.
Och när det obearbetade missnöjet ibland ändå kräver sitt och måste pysa ut, så kan bäraren den energitjuv som kan förpesta sin omgivning och i längden bryter ner sig själv och då också kan ta med sig andra människor i det fallet.
Det kan ibland räcka med EN riktigt förbittrad person på en arbetsplats för att jobbklimatet ska ta skada och föra en förut fungerande arbetsgrupp mot oro, splittring och otrivsel. Och tyvärr visar sig långvarigt förbittrade människor ofta nästan resistenta mot hjälp och nya tankar, antagligen för att de är rädda för att förlora sin skyddsmask och tappa kontrollen för vad som händer då, och mår naturligtvis inte bra.
Bitterhet är en destruktiv kraft som gör en människa desillusionerad och uppgiven, och eventuell egen medverkan i ett problem projiceras inte sällan utan urskiljning på omvärlden. En sån person kan ibland nästan bli som berusad och gå igång av att känna sig illa behandlad och ständigt besviken, och missnöjet tycks bli som ett beroende, men det kan förstås brytas och man vill och kan, hitta kärnan till själva orsaken.
Och det gäller att med ALLA medel sky det som kan föregå ett längre bitterhetstillstånd och ta hand om gamla surdegar av sånt som inte är sett, förstått och genom – silat, och läka gamla sår så man inte blir en glädjelös surkärring eller surgubbe som förorenar sig själv och med det sin omvärld…!
