Vemod och eftertankar och action… slår ofta följe i mig och nu är tid för döstädning och då är mitt mellanmänskliga, icke- materiella bagage och en revidering av det, den första prioriteringen !

20 januari, 2026annsandrum Lämna en kommentar

Ett inlägg som jag känner starkt för och vars motivation växer och vill ut ur mig också för att kunna ge inspiration och hjälp till andra människor. Som alltid skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.

Som ett kraftfullt vatten och inte olikt en flod, far livet och tiden fram och den där kloka döstädningen blir allt mer angelägen tycker jag. Och den handlar för mig i allt väsentligt och i första hand, om det icke – materiella bagage som jag har skaffat mig. För att kunna bidra till själsro i mig själv och andra, och för att jag vill städa mig fram till fler självinsikter och för att jag älskar magin i FÖRSTÅELSE, FÖRLÅTELSE OCH FÖRSONING mellan människor! Och så vill jag mer på djupet kunna gå in i tacksamhet för alla scenarier som livet har bjudit mig på, hur de än har sett ut, för jag vill inte vända bort blicken eller bittert älta det som gick fel. Eftersom allt förstås haft sina ärenden och mening i ett större perspektiv.

Så det gäller att i sig själv… städa sig fram med realism, osjälviskhet och klarsyn! Sky poänglösa skönmålningar och förträngningar och heller INTE fastna i sänkningar av sig själv. Utan i huvudsak som redskap jobba med tacksamhet, och där det är uppenbart befogat, aktivt och nyanserat söka förståelse och ett förlåt i sig själv och i de människor man mött och levat med.

Och att verkligen vara människa och hålla hårt i det mänskliga hela vägen fram till slutet, tänker jag, och medan det ännu är möjligt släppa eventuell stum och inaktiv ånger och inre samvetsdramatik. Och istället bjuda på sig själv, och tveklöst omvandla det till goda förlåtande gärningar som ju föder fred och försoning mellan oss!

Ju äldre jag blir desto mer tänker jag på hur jag varit mot människor som funnits i mitt liv, och mot de som mera, liksom bara farit förbi mig i ett kortare möte på vägen i min historia. Precis som andra, så har jag gjort både bra och mindre bra i från mig i både kärlek och vänskap. Jag har alltid varit rädd för att såra människor och var särskilt som yngre typisk konflikträdd. Men jag tror ändå att jag liksom de flesta andra, oftast gjort mitt bästa utifrån vad jag kunde där och då.

Vad gäller den materiella döstädningen så behöver jag nu allt mindre saker och gör hellre av med, eller ger bort prylar än att skaffa nya, och föredrar numera nyupptäckter utanför – eller i mig själv och ser det som mina nya bra-att-ha-saker. Och så fortsätter jag att glädja mig åt minnen i retroperspektivet och känner ofta in energier och glädje från de människor och djur som jag tyckt särskilt mycket om, älskat eller beundrat.

Och det händer då och då att jag hör av mig till en gammal vän och tackar för det vi har upplevt tillsammans, eller skickar en hyllning till min gamla älskade hembygd, till minnen och människor där för det känns bra i hjärtat.

Det har jag förresten ägnat mig under hela mitt vuxna liv, för jag har ofta förtvivlats över tanken på att “nu är det försent…”

Tacka, förlåta, eller be om förlåtelse, berömma och visa uppskattning och jobba med sina unfinished business medan alla inblandade är vid liv och klara i knoppen. Då känner jag att jag gör något också för någon annan och det tränar ödmjukheten, tuktar dum stolthet och kan lösa blockeringar av rädslor och osäkerhet. Och att som jag sakna anlag för blyghet, det är i det sammanhanget en bra hjälp.

Jag kan verkligen rekommendera det här, för många blir både glada och berörda. Det här är nödvändigt för mig eftersom det osagda och ogjorda ger mig skoskav i själ och hjärta och jag har hittade inget annat plåster som funkar… Så jag låter ljus och tacksamhet få vila över både bra och dåligt och försöker, med få undantag, se det som genomgånget utbildningsmaterial hur det än har sett ut . Det kan ge ro inför livets slut och vem vet, kanske lite lättare läxor inför nästa liv.

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Läs fler inlägg → Facebook

Lämna ett svar Avbryt svar