Dagens inlägg skrivet och publicerat av mig Ann Danell.
Den som bestämt avfärdar existensen av en metafysisk verklighet och att det i en människa inte finns en nåbarhet till andra medvetanden än de “fattbara” kan bespara sig eventuell upprördhet och behöver inte läsa det här.
Fram till nu och merparten av mitt vuxna liv har jag ( i likhet med många andra människor..) då och då, och i perioder mer intensivt och alltid i glappet mellan sömn och vaka, fått föraningar (prekognition) till mig av sånt som senare visat sig hända. Den här mottagligheten har alltid känts naturlig och som en riktigt fin PRESENT given mig när jag föddes och då gjorde min debut i det här varandet. Men den gåvan kan också vara jobbig och ibland lite skrämmande rå och påtaglig, det hör förstås till och det får man acceptera. Det är inte ovanligt att det går i arv och jag fick det från min mamma och till henne kom sannolikt arvet från hennes förmödrar och förfäder. Och två av mina barn och särskilt min yngste son har ärvt det här.
Som ett exempel, fick jag 2009 flera nätter utan att först förstå innebörden, upprepade, envisa drömbilder av ett visst klockslag, och lite senare blev min man akut, allvarligt sjuk precis… vid den här tiden. Och redan för över 20 år sen hade jag återkommande smärtsamma mardrömmar med starka föraningar om en sorglig, oväntad och ofrivillig separation från en närstående av samma kött och blod. Och så blev det, tyvärr…
Och jag kan säga att jag i mitt skrivande som jag sysslat med i så många, många år, så ofta upplever ett märkligt och så lustfyllt FLYT som hittills har fört mina texter så målmedvetet fram till punkt och mål och mening. Och peppar peppar… jag hoppas att det håller i sig, för det har hittills gått så lätt och hinderfritt att skapa en text och ett sammanhang. Och det kan ibland kännas som om jag får till mig det jag ska skriva om, och det känns så bra och som om det verkligen är menat att det ska fram och UT…! Och det är jag SÅ tacksam för!
Föraningar kan säkert visa sig på olika sätt, och som jag tror, kanske med en viss anpassning till mottagarens eget verbal – och bildspråk och med viss hänsyn till personlighet och till hur öppen och klar mottagningskanalen är. För mig har det hittills visat sig som tydliga, ord eller meningar som skrivna i luften eller som hörbara kristallklara… budskap från en vänlig androgyn röst inne i mig och alltid tillsammans med mycket starka, speciella känslor.
Förvånansvärt ofta de senaste åren, har jag fått info. eller typ, föraningar på engelska och det är både spännande och lite konstigt…och jag skriver alltid ner dom. Allt… har innan det hänt, åtminstone omedvetet ,varit helt osökt och otänkt av mig och som taget ur en för mig okänd kontext. Och jag har hittills varit nåderikt frisk och redig i huvudet och inte påverkad av vare sig mediciner, droger eller alkohol, vilket förstås kan göra en viss skillnad.
Det här…och liknande upplevelser ÄR lika verkliga som verkligen själv för mig och andra. Och man måste kunna ha modet att tala om det här utan att riskera idiotstämpel, den takhöjden bör finnas i det offentliga rummet och varje uttryck för förakt, ironi och personangrepp är lika med respektlöshet…! Men jag tror att de flesta och bland dom många förhandsinställda skeptiker, faktiskt själva… måste uppleva en “resa” till “dit” där det som “inte är möjligt” KAN hända, för att kunna tro eller åtminstone respektera.
Här ett exempel vad jag i gryningen, för inte så länge sen fick till mig kort och kärnfullt tillsammans med en stark känsla av lugn och tilltro :
“NATUREN LÖSER NU UPP SINA BAND”
Var och en kan tolka det här på sitt sätt. För mig säger det här tilltalet något om den “förlossning” som jag tror att naturen och världen i stort, faktiskt nu nödvändigt står inför. “Band,” som vi nu behöver öka både medvetande och kunskap för att kunna lösa upp. Som en befrielse och räddning för klimat och miljöer och med det människor, djur och natur, och förstås på bred front jobba förebyggande för att inte göra om samma förstörelser igen.
