Lite sund likgiltighet inför omvärldsbruset, kan ge en skön och behövlig svalka åt känsliga människor med ibland vidöppna sinnen!

8 december, 2025annsandrum Lämna en kommentar

Dagens inlägg skrivet och publicerat av mig – densamma, Ann Danell.

I min skalle är det som bekant sällan tyst eller stiltje, det blåser på rätt bra faktiskt hihi…och jag gillar det! Och man kan förresten va jublande glad för det tänker jag, för den dagen kommer när det motsatta alternativet obevekligen infinner sig… och då blir det förmodligen alldeles tyst och stilla där uppe i knoppen.

Men numera unnar jag mig helt samvetslöst… mer och oftare, lite skön vila på mitt bästa sätt. Och har nu förstått vikten av att ge mina ibland vidöppna sinnen och känslor lite svalkande LIKGILTIGHET. Ett mood som jag kanske lite… sent har fattat värdet av.

För man kan rimligen inte ta emot och bearbeta allt man ser och hör bara för man vill och det liksom pockar på.

Men jag tänker ändå inte svika mig själv och hoppas fullt ut kunna fortsätta vara den den jag på riktigt och rakt igenom är på alla sätt, och jag önskar alla andra sitt sanna ID också. Och den tanken leder mig osökt till det mellanmänskliga fenomen jag brukar kalla för ” de tysta förväntningarnas kultur.”

För det ligger en himla stark kraft i det jag brukar kalla för de “tysta förväntningarnas kultur.” En lite lurig form av social kontroll som förstås har följt oss från när vi, så att säga… gjorde vår debut som mänsklighet på det här klotet. Vilket onekligen är ett bra tag sen nu…ungefär 2 miljoner år faktiskt.

Och naturligtvis har den kontrollen under vår historia haft och har fortfarande, ett betydande överlevnadsvärde rent sociologiskt, det kan man inte bortse från. För ju mer vi kan förutse hos varandra och slipper krångla med felbedömningar och att bli frustrerade, så blir vi ju tryggare själva. För vi är nog faktiskt inte alltid mer ädla än det fundamentet i oss.

SÅ det finns det ju ett stort mått av egoism i de här ofta tysta, intrikata outsagda förväntningarna, för det handlar ju om att våra medmänniskor “bör” vara som vi själva vill, för att det passar oss och för att det ska gynna majoriteten av de som ansluter sig till givna normer. För då vet vi var vi har varandra. Och därför tycker jag att vi mer ska våga vara sunt anarkistiska, till och med lite uppkäftiga… inför varandras förväntningar. För blir man ett offer för det här, så riskerar man i längden att faktiskt förlora sig SJÄLV det har många erfarit och av det blir ingen enda människa lycklig. Och olyckliga, av andra överkörda människor, bygger inga bra samhällen!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Läs fler inlägg → Facebook

Lämna ett svar Avbryt svar