Skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
Jag tycker att man kan hitta igenkännande och liknelser och en del ganska träffsäkra analogier lite över allt mellan så mycket här i livet, och jag tycker om det för det kan ge en bra bild av känslan man har inför något ibland.
Vi har väl alla våra dagar då livet känns lite som att ta på sig ett par FÖR SMÅ SKOR. Det är mödosamt, och det tar emot och det kan göra rätt så ont. Det kärvar och man ser liksom inte ens poängen med VARFÖR man överhuvudtaget ska ha några skor, egentligen. Jag brukar kalla det här för bruna dagar och då menar jag en för mig riktigt ful brun – gul färg som inte… är min favoritkulör. Och såna här dagar brukar jag inte ha nån bra bemanning alls – nånstans i mig, och då kan det vara klokt att för dagen stänga ner butiken och ta någon form av vilodag.
Och det är som energin står och läcker, sipprar ut till ingen nytta alls och det framkallar en viss frustration, eftersom man oftast heller inte har det minsta lust att göra något åt saken fast både kropp och själ växlar ner och så tydligt annonserar återhämtning. Och det brukar då för mig så pedagogiskt … börja med en smygande känsla av en oidentifierbar deppighet som växer och så retfullt ofta vinner över mig. Och såna dagar ska man ta på allvar för då jobbar kroppen med assistens av själ och hjärta, hårt med att få oss att fatta att det är läge att vila!
Och för mig blir det, som jag sagt förut, emellanåt som en överdos av sinnesintryck blandat med olika stämningar och känslor och då kan min annars pålitliga kreativitet, ibland gå över i en, tack och lov tillfällig… inflation – en värdeminskning, men som i sin tur inspirerar mig till en ledig dag! Och eftersom allt är relativt, så kan dom här “bruna dagarna” komiskt nog ge mig en svårslagen känsla av tillfredsställelse, snudd på SEGER, över mig själv, genom att jag överhuvudtaget mitt i energiförlusten ha tagit mig ur sängen, fått på mig kläderna och ändå står ansikte mot ansikte med dagen och dess KULÖR!
Och så kommer då – som alltid så länge man får hänga med, tack och lov…alla de andra dagarna, dom som har helt andra LJUSARE och mer skiftande färger och stämningar. Dagar som inte har en chans att förlora inför nåt missmod eller mörker! Och den här mixen av dagar, som ju är själva livet, är helt okej för mig. Och jag tycker inte att livet nödvändigtvis behöver vara bakelser och tårta varje dag, för själv behöver jag ibland “bita i det torra hårda brödet” och svälja missmodet för att bli påmind om vilken GÅVA livet är!
