I det att inte kunna känna igen sig i en annan, till synes främmande människas tankevärld och värderingar, ligger ibland oanade möjligheter till lärdomar och utveckling!

Skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.

Tolerans och respekt har under historiens gång, om och om igen… visat sig vara den bra och produktiva kombination som för mänskligheten kan bryta barriärer, öppna kommunikationer och genom det ömsesidigt hämta hem förståelser och kunskaper.

Men ibland behöver polletten i oss lite tid på sig för att trilla ner när det gäller den verkliga toleransen för hur olika vi är och det att vi nödvändigtvis vid en första anblick INTE behöver, eller antagligen inte ska kunna  känna igen oss i varandra, och i det ligger det inte sällan oanade möjligheter!

Och jag märker gång efter gång att livet verkligen är en skola på riktigt! Och på den där gigantiska skolgården –  i själva lärosätet och där mitt i händelsernas centrum, där ÄR den välsignade… plats där vi i möten nöts och blöts, läker och sårar, tar och ger och utbyter erfarenheter av varandra! Men det fina i den sociala kråksången, och lite motsägande är, som jag har erfaret att det inte alltid är av dom som tycker och tänker som jag själv eller lever och påminner om mig, som jag kan lära mig något nytt, och det tycker jag är logiskt fattbart och så tydligt pedagogiskt givet åt oss.

 

Nej… det är dom som står i opposition till vad  jag själv tycker och tänker och kan relatera till, som verkligen kan få mig att tänka till ett par nyttiga extravarv och vidga mina vyer. Eller människor som i det allmänna ibland betraktas som lite underliga och avvikande, och ännu mer dom där riktigt jobbiga och besvärliga medlevarna inom kategorin “notoriska troublemakers”, som tänkvärt… ofta levererar mina kunskaper och min förståelse och kan sätta min utveckling i ordentlig rullning. Tack… för det säger jag och för att jag kanske kan blir samma lärdom för dom människorna! Och genom det att låta oss FÅ vara lite svårbegripliga och främmande för varandra, kan vi om vi så önskar, bara bli klokare och mer toleranta och vidsynta. Och det här ska man ha med sig och använda sig av även om det ibland kan kännas motbjudande, för det kan bli ömsesidiga storvinster av lärdomar och kan skapa vänskap över förut dragna gränser!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *