Ett inlägg skrivet och publicerat av mig , Ann Danell.
En på bilden ganska nöjd, avslappad… och belåten senior, stolt över sina gråa vågor i håret..
Och i dag är jag på bettet och tipsar alla seniorer och icke- seniorer och andra medkännare att läsa det här fast det kanske är lite långt.. för jag tror att det kan vara till stöd och stöttning. Och att det kanske kan tända en och annan gnista i sig själv eller någon annan som kan tända lusten att säga ifrån och argumentera sin fulla rätt som aktiv, äldre duglig människa!
Jag kan tala om helt frankt, att jag kommer fortsätta vara näst intill militant motståndare till alla former av åldersförakt till mitt sista andetag, om det skulle bli aktuellt! För jag blir så rasande f -bannad… på den ytliga, idiotiska synen på att en människa liksom bara så där… per automatik, minskar i värde för att man börjar bli äldre! Och den etiketten den sätts i allt yngre ålder, och irriterande ofta utan protester från den breda massan där det borde vara väl känt att: får man leva så blir man gammal! Och hur många av oss ser fram emot att inte mötas av respekt och LIKA värde då …?
Det här handlar om ett rent ovetenskapligt underskattande där man drar gruppen äldre över en och samma kam! Och en ren och skär, av människor producerad diskriminering, vilka inte sällan badar i förakt och egen rädsla för ålderdom och svaghet!
Det här borde ingen vettig människa och i synnerhet… inte vi seniorer, finna oss i utan alltid på något sätt reagera MOT! Och göra revolt inför med ALL den kraft vi faktiskt har och förfogar över! För den revolten den… lär sannolikt ingen annan göra ÅT oss, som det ser ut i dag!
Och kan någon… normalbegåvad människa på allvar tro att vi generellt, när livet och åren förstås… rör vid oss och vi blir lite rynkiga och gråa i håret, för den skull tro, att vi TAPPAR allt det vi genom SÅ många erfarenheter har lärt oss…? Och att vi inte har en hel del av alla åldrars inhämtade kunskaper kvar… i oss !? Det är som att (oavsett ålder) ge en fullt fungerande bil körförbud UTAN att den först prövats, körts och undersöks!
MEN… mot det här märker jag ändå en viss, men än så länge, gryende opinion och det är DÄR som jag bland annat, ser att KÄNDISVÄRDET är en potential, och att äldre kändisar kan vara ett bra exempel och kan ge ett genomslag som kan omvända den dummaste av åldersföraktare! Med det visa på att vi äldre faktiskt HAR resurser att räkna med, kan fortsätta jobba och har genom åren ägnat oss åt väsentligt mycket lärorika problemlösningar! Och är vi i huvudsak friska, och klara i våra huvuden så är vi ofta i en vidare mening RIKTIGT klara och kluriga i våra tankegångar, det vill jag påstå!
Och då ska det stödet från offentliga personer tas tillvara om det är befogat och välförtjänt och om kändisen, så att säga “har bra på fötterna” och seriösa avsikter. Och det finns det artister och kändisar som har! För vad dom gör och är, det har människor i alla tider sett upp till och med stolthet kopierat i sin egna liv!
Och så det GULDVÄRDET som ligger i att fler och fler äldre kreativa musiker, sångare och skådespelare faktiskt fortsätter med att göra det dom är så himla bra på och sprider så mycket feel -good med! Det tror jag i bästa fall kan revolutionera synen på vad en senior faktiskt KAN göra och gör jäkligt bra, för hon eller han har gjort det så MÅNGA gånger förr och vet vad det handlar om…! Och det exemplet kan bli en supereffektiv FÖREBILD som med all rätt kan slå den idiotiska, ogenomtänkta ÅLDERSRASISMEN på käften!
För det behövs ett bra motstånd mot det där retarderade smygföraktet, där välutbildade erfarna personer har börjat få svårt att få nytt jobb redan i 50 – 55 – årsåldern…! Och jag kan säga att jag ibland blir illamående…när jag inte sällan hör 35 – 40 åriga kvinnor (mer sällan män faktiskt…) fnissa lite “charmigt”… och säga att dom är “gamla”, för det är INTE att gå kvinnosakens ärende och det signalerar just åldersförakt! Den mogna åldern är den tid i livet då ALLT, och så mycket förunderligt och bra…faktisk kan hända och för en människa fortsätta långt upp i åldern!
Och vi är… ju per definition, inte bara vårt yttre, det är förvisso bara en del av oss och menat för ett helt liv! Och har då förstås av naturliga skäl en begränsad “blomning” och sin glanstid, blir tröttare och måste då få visa det och börja dra ner på sina kvaliteter och bleknar i ljus och färger. MEN, vi har också ett INRE bagage med samlad erfarenhet, från som jag tror, flera liv och andra identiteter som rullar fram som en blivande fullödig ton och ett växande crescendo, fram mot den ultimata punkten av mänsklig utveckling.
Och under varje liv är det sannolikt tänkt att vi ska bygga på vår mognad och utöka och förfina våra mänskliga tillgångar. Och då tror jag att år och dagar och varje livs optimum när vi blir äldre, därför naturligt menat, för oss närmare själ och hjärta. För livet är ändamålsenligt och rensar nog som av barmhärtighet bort en hel del oväsentligheter och med det gör vägen dit kortare, mer direkt och mindre komplicerad.
