Att ha en viss kontroll har har onekligen sina poänger, men man får akta sig för den osunda ultrakontroll som har lagt beslag på en av topplatserna på listan av det vi ibland tror vi bara måste… ha i våra liv!

Dagens inlägg skrivet av mig, Ann Danell.

Jag har märkt hos mig själv, att jag ibland tror att jag måste ha en viss ambition i min dagliga verktygslåda som jag emellanåt tenderar att ge en överdriven betydelse. Och den enkla anledningen till det, tänker  jag… kanske bara är ängsligheten att inte ha det där inbillade “viktiga – till och med viktigaste”… redskapet för att klara ett jobb i någon form, se till att allt flyter på, inte missa något och göra riktigt bra i från sig i det man har framför sig.

Och då handlar det inte sällan om en inbillad övertygelse kring någontings “förträfflighet”  som senare kan visa sig vara en överskattning och ibland en ren felbedömning, som jag då har spillt en massa onödigt krut på. Och jag kan uppriktigt säga att det då ofta handlar om att investera i KONTROLL och i grunden en jakt på förutsägbarhet och trygghet i tillvaron.

 KONTROLL… den av vår tid så dyrkade, eftersträvade och kan jag tycka, ganska överskattade förmåga som rankas högt ! Och det går inte att sticka under stolen med att den i takt med att samhällets – och yrkeslivets effektivitetskrav har ökat, så har också kontrollbehovet med STORA självsäkra steg klivit in och liksom kapat våra hjärnor och lagt beslag på en av de absoluta topplatserna på listan av det som vi tror… att vi MÅSTE ha i våra liv, för att klara oss.

Men  jag vill påstå att den här kontrollmekanismen har en fullblods – potential för att lätt kunna bli beroendeframkallande och det kan då bli rätt så “oskönt” när vi inte längre HAR full koll… inte styr den kontrollverksamheten! Och det kan då lite kännas som en regelrätt match där man plötsligt släpper in det ena målet efter det andra, och inte kan hålla rent omkring sig och blir vad man kan tro är – en looser.

Vi har då skaffat oss ett verkligt problem paketerat i praktexemplet av en PARADOX… Eftersom vi egentligen har TAPPAT den där kontrollen helt och faktiskt överlåtit till den att istället ha kontroll på OSS och det mesta i våra liv!

Och jag skulle vilja lyfta ner KONTROLLEN i sin mest skruvade form från den där gyllene piedestalen och ge ett betydligt större utrymme till den ganska underskattade IMPROVISATIONEN! För om vi vänjer våra hjärnor vid att allt alltid är förutsägbart, ordnat, beräknat och färdigkalkylerat, inklusive både NU och SENARE, så BLIR vi självklart mer sårbara, fantasilösa och tankemässigt fastlåsta vid bara ett tänkt scenario eller en förutsedd lösning. Och då vi blir i allmänhet inte mer förändringsbenägna eller modigare, tvärt om skulle jag vilja säga.

Och om kontrollen får allt för fria händer att styra våra liv, så riskerar vi förstås  i någon mening att bli ägda ÄGDA! Och då tenderar varje tanke och varje förändring, där vi smiter förbi den koll som hjärnan programmerats med i tron att det är det enda rätta, att skapa förvirring och osäkerhet och till och med inre kaos…och blir då kontraproduktivt för den trygghet vi vill att kontrollen egentligen ska ge oss.