Kriser, både mindre och stora är pålitliga i den meningen att de alltid bär med sig starka glasögon och potentialen av en generös förändringskraft till vårt förfogande!

Här ett nytt inlägg, genomtänkt och genomkänt och publicerat av mig, Ann Danell.

Visst är det stort och respektingivande att livets KRISER, både på det samhälleliga och personliga planet, nästan alltid och trots de prövningar det innebär, i någon mening ändå är pålitliga för ett gott syfte. För som jag ser det hela, så är det i skarpa lägen och när krisens vassa spets visar sig som nu i världen, som krisen också bär en positiv bieffekt med sig och faktiskt öppnar upp för nya möjligheter fast vi inte alltid kan se det i ett första betraktande!

Eftersom den först i ett vidgat perspektiv öppnar våra ögon för existensens ofrånkomliga villkor och leder oss mot klarsyn och TACKSAMHET för det vi har, och för det som vi ofta tror vi har för alltid…!

För “plötsligt” ser vi att det härliga livets självklara dagar ju faktiskt KAN vara hotade och att livet KAN vara skört och sårbart som ett nattfruset vatten. Och då förstår de flesta av oss på riktigt… att vardagens trygghet KAN svikta och till och med försvinna under våra ofta ganska så bortskämda trygghetsvana fötter.

För krisen skakar om…det gör den ofrånkomligt, men den kan också bli en renande, nyskapande process när den verkligt tufft pekar på varandets sårbarhet och att livets dagar är begränsade för oss. För den blottlägger med en svårslagen pedagogik den mänskliga separationens smärta och den visar på det som vi vill förtränga och se bort ifrån. Och den säger oss strängt, men inte utan vänlighet, att döden och livet egentligen ju är varandras vän och egentliga förutsättning, och att där emellan är tiden och våra dagar dyrbara!

Och vi får en påminnelse om att allt levande börjar – slutar  OCH – fortsätter genom den eviga cirkelrörelsen när allt omkring oss en gång måste vissna ner och dö… för att kunna lämna plats för nytt liv och nya möjligheter. Där vi alla som jag tror, kommer att vara med igen på nytt och i andra sammanhang.

Och i den här påminnelsen ligger det onekligen ett ganska generöst erbjudande om att varje ny enastående dag kunna vara en hygglig människa som försöker göra gott och bra för så många som möjligt, inklusive sig själv!

Krisen blottlägger också kärlekens stora ovärderliga guldpeng där båda sidor också står som i symbios till varandra. För sorgen och saknaden är kärlekens baksida.
Krisens styrka är och förblir, tycker jag den obändiga FÖRÄNDRINGSKRAFT som den bär med sig, och den starka lampa den blir för våra ögon när vi krisar och möjligheten till en OMSTART på något sätt …!