Återigen, och som om jag inte hade något som helst annat vettigt att göra, vilket inte är med sanningen överensstämmande …hihi. Så borrar jag nu ner mig i ett lättjefullt men så himla skönt grubblande, på det som egentligen borde vara sekundärt för mig och inte så pretentiöst ett “dagens ämne”. Och jag börjar helt enkelt, eftersom det just nu inte finns någon annan i min närhet, med att kasta ut följande fråga till mig själv :
Vad är då egentligen en människa?
Jag är förvisso inte den första som reser det här frågetecknet så vilket svar i böckernas värld, vare sig det är förankrat i den biologiska artläran, den medicinska vetenskapen, filosofin eller teosofin, så blir det för mig ändå lite för magert, andefattigt och ganska högtravande. Men jag bestämmer mig trots det för att sammanfatta alla förekommande definitioner av Homo sapiens med ett antagligen ganska gammalt, vackert och lite sirligt citat från en uppslagsbok som förklarar det så här:
“Med förnuft och fri vilja jordisk varelse bestående af kropp och själ.”
Det här är så fint och sant uttryckt, det är det verkligen. Men jag vill från det gå vidare till i en mening djupare, men samtidigt mer vardagligt JORDAD aspekt av det som sannolikt är själva meningen med att vara medlem i människosläktet. Och då går det bara inte, tycker jag, att bortse från att det väsentliga med att i en ständigt pågående framåtrörelse sträva mot att vara ett bra och i det stora hela, godkänt exemplar av Homo sapiens! En identitet som förstås tillåter och nog förutsätter att vi då och då av olika själ tappar den riktningen och måste starta om med ny motivation och nytt bränsle av bättre kvalitet.
Det måste ju då vara att rätt och riktigt använda sitt förnuft, vara i sitt och andras hjärta och bruka sin fria vilja för ett gott och osjälviskt syfte. Och därför ser jag varje nyfödd dag som en prövning av de egenskaper som vi fick med oss vid inträdet i livet och ett utmärkt sätt att uppdatera dem och genom det ännu en dag behålla människan – det mänskliga i oss!
