Livet blev liksom aldrig detsamma igen när du gick bort älskade mormor, och jag hoppas att ditt försynta ödmjuka, så vänliga väsen nu får spela huvudroller och har sin rättmätiga hedersplats där ovan molnen i en annan värld, för det var inte din ambition under din stund på jorden

Kära lilla mormor Axi, Emma, Evelina! 

Jag ser på det här fina, för mig så rörande fotot där mamma och hennes lillebror är så gulliga och nära sin fina mamma, och jag tittar på dina då unga, vackra händer som liknar mammas i samma ålder och jag blir vemodig, glad och sorgsen över det som varit. Och jag ser igen att du faktiskt hade en viss likhet med Astrid Lindgren i dina ansiktsdrag och att du liksom dina systrar hade en lite spännande exotisk skönhet som stämmer bra med det livliga, mångfärgade temperament som fanns i släkten.

Just i dagarna, när juni månad satt sin lilla fina fot in i försommarens finrum och när naturen firar triumf  i grodd och blomning och när bofinkar, blåmesar och koltrastar bland många andra bevingade vänner och konkurrenter flyger som pilar i luften, tokglada över att sätta bo över en doftande, nyväckt jord, då vill jag hedra minnet av dig! 

Det är mer än 35 år sen du lämnade jorden och tänk… du hann få se mina barn bli ganska stora och fick hålla min minsting Petter i din varma famn innan du reste, det är jag så glad för, för det kroppsminnet finns kvar och väcker känslor i den 38 – åring han är i dag! 

Jag minns dig så tydligt och gärna och med stor kärlek, och du är saknad och fattas mig ofta, som den trygga lugna person du var! Och jag vill med fler nyanser, komplettera bilden av dig och upphöja den biroll du nöjde dig med, till en betydligt större och en bland den finaste vi kan spela under våra liv vi människor. Den du av nån dunkel anledning aldrig tog… och inte spelade under din levnad. 

Det var synd mormor… för jag vet att du hade täckning för den utnämningen, du hade verkligen det! För du VAR INTE bara den som var “för snäll” och ibland onödigt undfallande ofta lite för anspråkslös, eller den som bara INTE gillade att ta för sig i livet och särskilt inte på andras bekostnad.
Du ville aldrig spela första fiolen i något som helst sammanhang, inte andra heller…Men du kunde med heder ha gjort det, du hade kompetensen, för du var klok och jordnära men hade inget behov att briljera med den egenskapen.

Älskade mormor du var så mycket mer och så… mycket annat! Du hade en genuin finhet,  och ett änglalikt tålamod som jag alltid beundrade dig för. Släktens beryktade humor- gen hade du ärvt och vi skojade och fnissade gärna och ofta tillsammans, hinderfritt över alla generationsgränser. 

Du var en sann diplomat som avskydde ovänlighet, oro och bråk mellan människor. Du fann glädjen i det enkla lugna och trygga, du gillade leverpastejmacka, riktigt starkt Gevalia – kaffe och en ostörd läsning av Oskarshamnstidningen  och helst i ditt i ditt eget sällskap. Och du kommer att förbli min förebild ! För DIN ledstjärna var vänlighet och din styrka var ditt INRE, för där fanns dyrbara skatter av kunskap. Och du var förvisso en gammal vis och ödmjuk själ, det har jag förstått!

Du var skörstark och beroende av lugn och ro, och där är vi lika du och jag. Och du var bitvis outgrundlig och mer djup och reflekterande än de flesta nog riktigt förstod. Men du hade inget behov att framhäva dig, du var ovan vid det och satte aldrig dig själv i första rummet. Och kanske… var du skrämd och på djupet sårad, av livets hårda hörn och vassa törnen efter ett kännbart svek och en  stor kärlekssorg tidigt i ungdomen. För du var känslig och nästan vackert skör bakom din behärskning, det såg jag och förstod. 

Mormor, du var lika ovanlig som ditt namn – AXI är… och jag önskar att du nu för länge sen, äntligen har insett din storhet som människa och utan varje tvekan har tagit din rättmätiga plats i evigheten, för en fin och framträdande position förtjänar din spröda,  vackra, lite blyga själ.

Jag saknar fortfarande våra mysiga kaffestunder tillsammans från när mina barn var små, den vanan får vi förstås ta upp igen när vi möts igen där ovan sol, moln och måne i den där andra världen! Till dess, min varmaste hjärtinnerliga kram till dig, från din dotterdotter Ann!