Man kan väl ändå säga att vårt mänskliga släkte efter en ansenligt lång tid av varande med skiftande förutsättningar, ändå och lite motsägande, har en ganska ojämn och något taggig utvecklingsprofil som inte pekar uppåt som den ju borde vid det här laget, för det är väl ändå så att vi människor med tidens gång har blivit klokare…eller hur är det egentligen med den saken?
Mitt svar på den frågan är att vi förvisso är och blir hela tiden fullproppade med information och kunskaper, kopplade till mängder med teknik och prylar, samtidigt som vi har kommit längre bort från det som bor och sker i det inre av oss. Och vi HAR, hävdar jag, inte blivit klokare men mer smarta, street -kluriga och rationella, och det är inte värdelöst, men en helt annan sak. Och det är så uppenbart att det är det mentala, känslomässiga och till stora delar den lite djupare EXISTENTIELLA ÖVERBLICKEN och förståelsen av oss själva, varandra och själva meningen med livet, som har halkat efter för oss.
Och det som nog har sin betydelse i det sammanhanget är att vi helt enkelt har blivit omkörda och så tjusade av den moderna tekniken som med stora språng hela tiden passerar oss och slänger något nytt – och nyare…framför våra näsor. Och vi nappar ofta direkt på det för att hänga med och inte missa något som vi tror är typ, livsviktigt. Och vi har fått väldigt bråttom med allt det som vi rimligen bör göra, men den hastigheten gäller tyvärr också det där som vi TROR att vi förväntas få klart och gjort och förstås gärna vill ha lite uppskattning för.
Den här progressen och effekterna av den är både bra och dåliga. Och jag tycker att man glasklart kunde se att den skulle komma och vilket genomslag den skulle få, och att tekniken nog lite väl mycket…skulle frälsa oss och ge många människor en ny världsbild och med det också en annan människosyn. Men, allt nytt är inte bra, lika lite som det gamla och förutvarande kan betraktas som det.
Och över ALLT lyser menar jag, alltid den sanning som säger att det är oslagbart bra att vara lyhörd när livet susar förbi och vi med det! Och att då lyssna och lära av vad det har att säga oss genom alla de erfarenheter vi gör! Till det kan läggas ytterligare en sak som är viktig i allt utvecklingsarbete, nämligen det att värna om sitt självständiga kritiska tänkande och att kalkylera långsiktigt och varaktigt!
Och just nu mitt uppe i så mycket globalt elände, oro och sorgligheter, är inte bara är en PRÖVNINGSTID utan också en BRYTNINGSTID och i det ligger ett HOPP för dom här båda förhållandena brukar jobba bra och målinriktat ihop mot en positiv utveckling, och under svärtan ligger alltid på någon nivå ändå LJUSET! Och jag tror att vi antagligen kommer mer närvarande än förut att vara i våra olika relationer och vårda dom, genomskåda överflödet av den kortvariga materiella trösten och till stor del avsäga oss den.
Sannolikt blir vi betydligt mer kloka och tillräckligt insiktsfulla för att kunna förstå vilket värde kärleks – och vänskapsbanden mellan oss och djur – och natur har för vår helhetshälsa, och hur det definierar känslan av mål och mening med hela det härliga, mångfärgade livet!
Och efter att vi tacksamma, äntligen kunde lämna Covid- restriktionerna bakom oss så kunde vi ju känna att vi fått en del lärdomar genom att vi i det allvarliga läget, vare sig vi ville det eller inte, tvingades se in i ett existentiellt allvar hos oss själva som vi allt mer har fjärmat oss från.
Och det har givit en del nyttiga eftertankar kring det som verkligen betyder något för oss och då främst våra relationer och den närhet som förut varit självklarheter för oss. Och det här tror jag var själva introt och en mental förberedelse inför den fortsatta utvecklingen av världsläget med krig i ett närområde i Europa, ett exploderande ränteläge och en näst intill ekonomisk kris i vårt land, så väl som i vår omvärld.
Men vi blev verkligen tagna på sängen, för vi trodde förstås att när pandemin hade mattats av så skulle livet normaliseras igen och med det på nytt bli igenkännbart och lugnt.
Men andevärlden kan sin sak och vet när pedagogiken behöver riktas, stramas upp och jobba vidare för att kunna förändra dom levnadsvanor som har gått överstyr och som trots en lurig, lockande yta hindrar vår mänskliga utveckling och de sunda framsteg som är kopplade till IMMATERIELLA värden.
Och därför tror jag att vi just nu har en riktigt bra möjlighet att bryta våra beroenden av motsatsen och förstå att livet är SÅ mycket mer än teknik, pengar och prylar och jakten på perfektion! Och genom den insikten återupprätta en balans som vi i många stycken har tappat på vägen fram till allt det som kan köpas för pengar – njutas och snabbt förbrukas. Det som för många människor framstår som en normal och återkommande super – uppdatering av våra liv, möjligheter som kan kännas som ett stort steg i den mänskliga utvecklingen, men som istället har hindrat oss att ta det språnget.
Och jag tror, att om tiden nu går mot sin mognad och synkas med tillräckligt många, på riktigt mogna människor, så kan det vara i ett nära liggande NU som vi verkligen till väsentliga delar kan steppa upp vår utveckling till förmån för både NUTID och FRAMTID och till nytta och glädje för kommande generationer! Och med det rädda det som räddas kan för en alldeles underbar och älskad jord som förtjänar PRAKTIKEN… av vårt förlåt, all vår kärlek och förstås vår bot och bättring !
