Hur mycket värdesätter vi egentligen vår DEMOKRATI och de förmåner och mänskliga rättigheter som den faktiskt möjliggör för oss? Och fattar vi verkligen… hur TUNGT våra fri – och rättigheter, demokratins råmärken, väger i ett modernt progressivt samhälle? Och hur mycket utnyttjar vi den här för oss självskrivna rätten, för att kunna göra något bra i det stora hela utanför oss själva?
Jag respekterar verkligen alla som på sitt sätt uttrycker en åsikt eller markerar ett ställningstagande, och som gör det med sans och förnuft och som är kloka nog att kunna kan skilja på sak och person. Och jag uppskattar den vars argument har sitt mål och mening i en god sak, till människors bästa och som inte stannar bara vid ett självändamål. För allt det här hedrar den fria uttrycksrätten och höjer taket och vidgar rymden i vårt värdefulla, allmänna samtalsrum! Det rum dit alla medborgare har sitt tillträde och äger nyckeln till. Jag tycker mycket om den demokratiska förmånen, för när den fungerar så KAN den vara rent fredsbevarande och främjar i grunden så fint människors lika värde!
En osympatisk jargong, som jag ofta hör i dag i debatter bland förmodat förnuftiga människor, tycker jag inte om, för det liknar i min smak alldeles för mycket “sandlåda”. Och är som jag tycker, en slarvig hantering av de fria uttrycken. Genom att ersätta en nyanserad åsikt eller ett väl motiverat argument, med vad som mer liknar ett raffinerat personangrepp. Där man med all önskvärd tydlighet…spar på sakargumenten och betydligt MER lägger krutet på att “slå nån på käften.” Eller känner tillfredsställelsen av att få täppa till truten på den man bara inte gillar… Det är en social genväg och ett barnsligt språk som inte imponerar på mig… Och det jag tyvärr, kan sakna i en del tydliga åsikter och argument är att de tråkigt nog inte är eller blir, konsekventa och i sämsta fall närmar sig dubbelmoralen….
Och så undrar jag lite över varför det har blivit så TRÅNGT bland oss, att det allt oftare tycks finnas plats för bara EN åsikt i taget… och att den snabbt blir den enda acceptabla, rumsrena “sanningen!” Och som jag tycker, då appliceras som på beställning på en i ibland ALLDELES för ängslig majoritet. Det här kan oroa mig en smula, för det går inte hand i hand med det fria uttrycket och är motsatsen till “högt i taket” på alla sociala forum.
