Tänk… att det som alltid får mig att må bra eller bättre, är att skriva av mig. Och jag kör på med det, fast jag i dag är lite krasslig i det som sannolikt är Covid och nådefullt.. i en än så länge mild form.
Jag har nämnt det här förut, men jag kör det igen som en liten bakgrund till mitt ämne för dagen.
Det är förstås ingen slump att de gamla grekerna förklarar ordet KRIS som ett tillstånd av “en söndring, ett åtskiljande, en avgörande dom och utslag.” Och att en kris i det längre perspektivet kan leda till en NYORIENTERING är i dag ett välkänt begrepp.
För ett antal år sen fick jag förmånen att i mitt jobb gå en suverän utbildning i “Kris och Sorgearbete” och det var verkligen nåt som intresserade mig, och tänk att jag senare fick ge vidare dom här kunskaperna i studiecirklar som jag ledde för vårdpersonal.
Det här blev en verkligt bred och lärorik kurs, där kriser och separation och den sorgen som följer med det och som kan aktivera en livskris, lyftes fram på olika sätt. Bra och välmeriterade föreläsare avlöste varandra, och en av dom och den som fångade mig med sina djupa, men ändå så vardagliga och mycket jordade tankar, kring vad KRISER gör med oss var terapeuten och teologen Per – Gustav Eriksson.
Jag har länge tänkt på hur mycket vår livssyn, vår personlighet och förstås våra erfarenheter, betyder för hur vi tar oss igenom kriser i livet, och att det sammantaget förstås inte räcker för att hjälpa oss. För det som kännetecknar ett kristillstånd är att våra egna erfarenheter och strategier då inte ÄR är tillräckliga för att kunna lotsa oss igenom ett kristillstånd. Därför är en bra Terapeut med en bra terapeutisk arbetsmetod förstås nödvändig.
Och det som ofta försenar och försvårar för oss i våra bearbetningar är att vi inte sällan värjer oss och går in i en förträngning, för att vi är rädda för det vi kommer att möta. Det vi då blundar för är det som kan vara själva KÄRNAN i krisens bygge. Och på det viset blir vi kvar på ytan och det som bara är själva skalet – det utanpå – liggande av det som egentligen är det underliggande.
Själva ORSAKEN till att tillvaron kan kulminera och bli för mycket och att det då har blivit översvämning där inne i våra soprum. Och när vi blundar för det blir det som ett slags självbedrägeri genom vilket vi ju lägger krokben för oss själva! Men… jag tror att det är så vist inrättat att trycket i ett sånt rum med gammalt obearbetat skräp faktiskt är självreglerande, och att det larmet utlöser precis när det ska! Och det bekräftade PG Eriksson på sitt sätt och så himla klokt när han påpekade det här:
” TAR INTE DU TAG I KRISEN SÅ TAR KRISEN ALLTID TAG I DIG!” ( med betoning på ALLTID)
Ett tänkvärt uttalande, som fick mig att tänka på att vi nog är ganska många som går omkring med både mindre och en del mer omfattande kriser. Vilka vi med framgång har lyckats trycka allt längre in i våra själars boning och sen med omsorg stängt dörren om.
Och en del igenkännbara symtomatiska tecken på det, kan till exempel vara allt ifrån återkommande huvudvärk, spänningar i kroppen och sömnstörningar, till långvariga, som jag kallar dom, återkommande “opunkterade” ( icke genomlysta, oförklarade) depressioner.
Och DÅ betyder det en del att förstå HELHETSHÄLSAN ha koll på den, för att förstå det urgamla sambandet mellan kropp och själ, och att då kunna bryta psykosomatiska smärttillstånd. Jag skulle vilja avsluta det här inlägget med att ge ett riktigt bra tips till den som av olika skäl känner sorg och saknad, eller disharmoni i livet, och som vill börja så där lite mjukt med en bearbetning. En bra självhjälp är då att uppsöka gamla minnen och känsloenergier där du har en historia, ett förflutet tillsammans med någon eller något som du saknar, och som kanske inte längre finns kvar i ditt liv och som utifrån det jordiska synsättet syns dig oåterkalleligt. Det här för övrigt för oss alla en välkänd terapi som våra nattliga drömmar så välvilligt ger oss ganska ofta, det kan nog många känna igen.
För det är i MINNENAS STORA, VARMA FAMN SOM SORGEN LÄKER OCH DÄR MIRAKULÖSA ENERGIER REPRODUCERAR BILDER OCH STÄMNINGAR AV LIVET NÄR DET VAR SOM BÄST !
Ta dig tid och stanna i det famntaget så ofta du bara kan, och njut av att känna hur minnena försonande, upplysande och med mycket kärlek kommer tillbaka till dig igen. För det är ren healing att vara där… och det vet jag av egen erfarenhet!
