Jag har varit ovanligt förtjust i att sova och ganska ovillig att vakna och hoppa in i den nya dagen den senaste tiden, och som så ofta ger själen uppdraget åt kroppen att aktivera sök – och varningssystemet och då är man mer än dum om man inte lyssnar…!

Jag tror verkligen på att själen faktiskt är CHEFEN och den huvudansvarige som är klok nog, har full koll och griper in när vi behöver stänga ner oss på olika plan för vårt eget bästa. Och när vi då inte… lyssnar på de första, lite mer subtila signalerna från själen, psyket och känslokontoret, och när vi fortsätter i samma nonchalanta stil…DÅ vänder sig förstås hela den här för människans högt kvalificerade enheten, till KROPPEN för behövlig hjälp och bistånd, för den behöver då förstärkning när varningen inte når fram till dom dumsnutar som vi ibland är när vi inte lyssnar…!

Jag har själv varit med om det här ett antal gånger och frågan är hur mycket jag lärt mig om det här sinnrika  mänskliga larmsystemet egentligen. Visst, det rent teoretiska det fattar jag, men det visar sig gång på gång, att jag visst kan stötta och hjälpa andra ( det är jag glad för) men är så uuurdålig… på att praktisera det här på mig själv…? Och just i dag så är det som min själ knackar på min stängda dörr  ordentligt… i sällskap med ett helt gäng av ganska upprörda, heta känslor, och säger med hög röst och ordentlig skärpa … till mitt SJÄLV :

 – Hallå där din sömngångare … vakna upp, sluta fly… och sköt om dig själv – också vetja…! Vad är du egentligen rädd för… undrar jag och mitt / ditt inre räddningsteam? För jag vet att du VET men bara inte VILL ta till dig! Varför kan du inte tillåta dig själv samma befriande punktering av din “allt – i- allo -” tjänstgöring och lite behövlig avlastning som du så präktigt rekommenderar andra? Och vad är det som egentligen står i vägen… för att du ska kunna dra ner lite på den här Moder Theresa – verksamheten, som utan din medverkan troligtvis får tillvaron att fortsätta rulla på och dina medvarelser med den, ändå…?

Vi märker att du börjar bli lite låg, att du är tröttare ( hur mycket du än sover faktiskt…) och att saker som hänt har börjat komma i fatt dig och nästan desperat drar i dig … och vill komma i kontakt med dig för att prata med dig om ett och annat, bland annat om din oro. För vi vill att du ska MÅ SÅ BRA som du faktiskt kan, och varken du eller någon annan, kan ensam bära världen och människorna på sina axlar!

Själen och psyket har nästan alltid rätt och är riktigt bra vägvisare… det vet jag sen gammalt, och faktum är att jag den senaste tiden varit låg och lite omotiverat ledsen och håglös där under en tillkämpad ” allt är bra- som vanligt” – yta. Och jag kommer  allt oftare på mig själv med att längta till kvällen… och att få gå och lägga mig och sova, och jag tycker det känns sååå vansinnigt tungt att gå upp varje morgon. Men skrivandet har som nästan alltid, varit mitt lugnande medel. Och det här börjar faktiskt lite likna ingången på en depression och att  så där osunt,dras till sömnen som ett flyktmedel, och det här är  ju inte så ovanligt.

MEN, den här gången tänker jag lyssna på kroppen, följa själens fotspår ända fram… och lägga örat ordentligt mot den riktningen! För jag tror att jag behöver ta hand om några gamla klistriga, förträngda rädsle -spöken från förr som verkar var typ, odödliga…och en del nya, och ställa dom hela bunten…mot väggen, avväpna dom och efter det… ge dom vart och ett, en ordentligt fet spark i baken. Och sen visa dom var dörren UT är…!  För jag VILL bara var lugn och trygg och inte oroa mig för allt och alla, och jag VILL vara så där stark och orädd, som jag egentligen är, på riktigt i mig!