Glädjen, den är för mig som ett riktigt stort träd med en trygg och moderlig stam och många olika grenar. Och HUMORN är en av de grenarna och den “busigaste” och kanske mest vilda av dom alla. Och den och alla roligheter som faktiskt dyker upp lite överallt framför våra näsor varje dag… den hoppas jag att jag aldrig förlorar blicken för…! För den har alltid haft ett högt underhållningssvärde för mig!
Och jag måste förstås… i det här sammanhanget då kasta ljus över ett välkänt citat av Mark Twain, där han så superklokt säger att “humor är en ALLVARLIG sak”. Och det är ju precis vad det är tänker jag…! För i den, som jag tycker “riktiga” humorn, finns det också stänk av både tragik och sorg och livets allvar. Som visar oss hur mycket vi behöver BÅDE – OCH. Vilket ju faktiskt är en RIKTIGT sann återspegling av livet självt, eller hur…?
Och i min värld är komiken och tragiken nära släkt, riktigt bra vänner och behöver varandra. FÖR att som jag tror, vi människor ska kunna förstå och uppskatta att livet har nyanser och skiftar i färg. Och i den nyans som är TRAGIKOMIKEN, den där svart och vitt blir grått… I den tycker jag att det vilar ett hopp där man kan, om man förmår, ändå se lite glädjeljus i det annars enbart så tragiska.
Humor och roligheter kom tidigt in i mitt liv eftersom paradgrenen i min mammas färgstarka släkt var drastiska skämt och gamla roliga mustiga historier hämtade från verkligheten. Och jag älskade att lyssna på alla dessa roliga historier och anekdoter som många av mina lite bohemiska, “osvenska” släktingar gärna bjöd på. För att inte tala om all rolig situationskomik om “när den ena och den andra gjorde si och så och det BLEV så vansinnigt roligt för alla inblandade…” En gren av vardagshumorn som jag nog sätter allra högst och där man minsann… under åren själv har bidragit till ett och annat i den gengren..!
Och så en annan gren på det där trädet – SJÄLVIRONIN… som jag ganska tidigt förstod var en bra och uppskattad tillgång att ha och odla. Men inom sunda gränser, för man får inte bli för hård och slå på sig själv i sin iver att underhålla… Men att ha distans till sin egen person och våga se på sina galenskaper och klavertramp med humor och allmänmänskligt överseende, det kan vara en bra broms mot både högfärd och översitteri tycker jag. Och så är det minsann bra för att utöka sin självkännedom.
Humor har alla SIN definition av och så ska det vara. Men det minst underhållande jag vet, och som för mig är en fet förolämpning mot all riktig komik, är när människor som inte är så humorbegåvade, för det kan ju inte alla vara, men när en sån BESTÄMMER sig för att vara rolig, blir plågsamt överkäck eller till och med reducerar humor till bara en slags cerebral sysselsättning och kallar det för ett “intresse”. Då blir det bara onaturligt för mig och då sätter jag mitt “beställningsskratt” i halsen och där stannar det ofta och når aldrig vare sig hjärtat eller hjärnan på mig. Om jag överhuvudtaget orkar lyssna…
Nä…humor och det där RIKTIGT roliga… är en fråga om TIMING, och om kunna att leverera DET OVÄNTADE och att gärna få andra att KÄNNA IGEN SIG! Och dom skämt man verkligen minns och kan återberätta är de som nästan alltid föds i stunden och blir till under ibland ett ögonblick i en människa och oftast når höjder av roligheter.
Och som i bästa fall presenteras av någon som har den rätta begåvningen för att fånga upp det, är bra på att leverera och få folk och skratta, långt ifrån alla “beställningsskratt”, med HELA ” humanpaketet” det vill säga… allt det i en människa som leder raka vägen till endorfinerna och andra feelgood hormoner i oss.
Såna humorbegåvade människor har fattat grejen med att nåt roligt blir så extra komiskt och förädlas… om det finns ett igenkännande, nåt allmänmänskligt som presenteras lite snyggt och med trovärdighet. Och för mig är bra humor som en riktigt bra livskamrat… som finns där när det behövs och det har ibland i perioder varit en ren överlevnadsstrategi för mig.
Så mitt GLÄDJETRÄD det är jag väldigt rädd om och noga med att vattna sköter det med omsorg. Och jag hoppas att det ska få fortsätta växa och behålla alla sina grenar, för jag behöver dom alla. Det är en del av mig och jag älskar det!
