I dag klurar jag lite kring mode och trender och den påverkan det har på oss, och på det… att vad som är modernt, inne eller hett så gott som alltid varit viktigt, men onekligen fått en rejäl skjuts av överflödskulturen och konsumtionssamhället i vår tid. Men… allt är inte så enkelt och tunt som det ser ut, och jag tror att det där att följa modet och hålla bra koll på det är ett djupare uttryck för behovet av den kollektiva identiteten än man kan tro…Och den kollektiva identiteten den ska banne mig inte underskattas!
För att kunna spegla sig i varandra ger trygghet och också en viss förutsägbarhet i hur vi agerar utifrån påverkan. Och man ska inte moralisera eller oja sig över det, även om man själv ser det på ett annat sätt, men man kan ändå tycka till UTAN att vilja trampa på någon / något.
Ju äldre jag själv blir desto mer märker jag hur störd jag lätt blir över härskande trender och de blixtsnabba modeväxlingarna bland det mesta, för jag kan nästan höra det envisa ljudet av pengar i rullning… och mår illa över att allt i grunden i dag så mycket handlar om det!
Och så får jag inte riktigt ihop det där med individualismen, som är verkligt uppburen, och DET… att så många ÄNDÅ vill se likadana ut, bära samma kläder, gilla samma saker och uttrycka sig på samma sätt, oavsett ålder. Det ligger nåt ängsligt och motsägelsefullt i det, det är intressant och det skulle jag vilja gräva djupare i…
Jag har nog alltid varit lite knäpp på flera sätt och det inte utan en viss stolthet hihi… Och att vara “SÄR” det tilltar med åren… för det handlar enkelt uttryckt, om att man kommer sin kärna närmare… Och fast jag nu kanske, med tidens mått, är “tant” så har jag kvar den där känslan av att jag inte vill gå i trupp eller i takt med allt det av normen angivna… För jag TRIVS med att gå i otakt- för det är MIN… takt! Då får jag mer luft och ett större rum för tankar och frihet, och gillar inte att bara segla med, vet nog inte hur man gör, helt enkelt…
Men åt var och en rätten att göra som DEN vill, i takt eller i otakt! Men själv vill jag så mycket, per automatik INTE köpa det senaste vare sig det är kamouflagemönstrat (skulle ändå inte passa i det hahah… ) eller senaste färgen eller modellen, om jag inte på riktigt tycker om det,eller trivs med något. Jag har ingen begåvning för kompromisser när det gäller sånt och en del annat… för jag vill inte styras av vad nån annan säger är nytt och inne, häftigt eller ett måste… Men som sagt… åt var och en rätten till SINA val! När fashion – förväntningarna kommer för nära mig, då blir jag bara rebellisk och vill dra på mig nåt gammalt “fult”, hopplöst omodernt men skönt plagg i nån slags rengörande självhävdelseprotest.
Jag blir mer hög på att hitta lite ovanliga, inte så massproducerade kläder och köper hellre lite dyrare, men mer sällan. För jag har inte samma behov att spegla mig i andra när det gäller det här. Jag gillar mångfald och när var och en vågar sticka ut lite modigt och så där lite skönt oängsligt, och törs… utmana och bortse från trendsettarnas dirigentpinne…!
Men det betyder INTE att jag inte kan tycka om och glädja mig över andras klädval, för inget är finare eller fulare än nåt annat. Men modet har ett hårt och fast grepp över vår samtid och det finns faktiskt barn och även vuxna, som på olika sätt mobbas och hånas för att de inte har råd att ha det senaste – hela tiden, och det milt sagt upprör mig …!
